Jag håller själv ofta tand för tunga i diskussioner på jobbet eller med vänner. Det är skitjobbigt att vara den obekväma i rummet, är det bara jag som ser problemet eller är andra så bra på att distansera sig och de ska ju bara leva, unna sig semester på flygavstånd, betala räkningar och få barnen till träningen och skolan! Tack för att du delar med dig Isabelle, du gör världen till en bättre plats och ger hopp!
Heja dig! Att ta de svåra diskussionern är viktigt men också vitktigt att ibland veta när och hur. Vissa kanske man bara får mala ner med sin blotta närvaro. Heja dig
Sant men samtidig börjar också en rädsla smyga sig in, rebellmamman som fick sparken, bedömdes som säkerhetsrisk, trots att hon var öppen med sina privata åsikter och åtaganden, SD som har svarta listor på statstjänsteman som inte tycker som dem. Det är en mörk tid vi lever i.
”Men någonstans brister det gång på gång inom mig, som en sårskorpa jag läker men som genast klias upp. Jag vägrar ge upp på idén att vi inte är bättre än så här… ” 🎯
Tack Isabelle. Du tjatar inte. Du beskriver vår verklighet. Det är både befriande att känna att man inte är ensam och ledsamt att vi alla upplever detsamma. Hade en sådan jobbig upplevelse nyligen, tre timmar i en bil, där jag får stå upp för ett gäng delar i klimatfrågan. Och, bli ifrågasatt för mina val, igen. Så intressant att det fortsätter komma 8 år efter att jag helt ställde om mitt liv, av de närmaste. Nu från några som tidigare visat respekt för klimatfrågan. Men, det har nått/smittat även dem, det som sker på högra sidan i politiken. Det minskade fokuset,
ifrågasättandet. De kommer tom med samma argument som förnekarna under klimatartiklar i SM, usch, annars kloka människor. Fan att det sker. Någon försvarsmekanism av dem antar jag. Det tar hårdare när de som tidigare brytt sig tidigare beter sig så här. Tar så mycket energi.
Allt vi vill är ju att deras och våra barn ska ha en rimlig framtid. Säger det nästa gång…
Skiter alltmer i konsekvenserna, försvinner även de, så är det så.
När jag insåg då, alldeles i början då allt snurrade runt i huvudet; du kommer behöva vara jäkligt modig Maria, på ett sätt du aldrig varit tidigare (och då är jag rätt modig ändå). Och fy så rätt jag hade. Ännu mer än jag insåg då.
Sorry för ranten, behövde ut och var ju inget Skavet i förrgår;)
Hör dig och förstår. DEt är fan inte lätt och jag skiter också mer och mer i att de försvinner . Samtidigt vill jag ju itne vara en sådan. Som inte är öppen för olikheter. Så väljer mina fighter! och ranta på - här inne tror jag många förstår!
Är tämligen försiktig, utifrån vår 🌏 situation alldeles för försiktig egentligen, gäller säkert de flesta av oss, men det får ju vara så.
Och när jag säger att jag skiter i det så är väl det också en försvarsmekanism, men det finns de som har helt andra värderingar lite som skärmdumpen ovan i ditt inlägg, svårt att funka i nära relationer. Men försöker också se det jag har och är glad för det, ett sätt att hantera det, men känner också så på riktigt.
Upplever att man som engagerad och aktiv på SM mycket blir som levande klimatstoppskyltar, även då vi inte säger ett ord om det, bara genom vår existens. En vän sa till mig att jag är en helt annan person live än jag är på SM, nej det är jag inte, jag låter det bara vara med er, ni vet var jag står, SM är min ventil.
Jag som trodde att de skulle komma efter, efter några år, men så naiv jag var. Men vi kan verkligen bättre än det här.
Jag håller själv ofta tand för tunga i diskussioner på jobbet eller med vänner. Det är skitjobbigt att vara den obekväma i rummet, är det bara jag som ser problemet eller är andra så bra på att distansera sig och de ska ju bara leva, unna sig semester på flygavstånd, betala räkningar och få barnen till träningen och skolan! Tack för att du delar med dig Isabelle, du gör världen till en bättre plats och ger hopp!
Heja dig! Att ta de svåra diskussionern är viktigt men också vitktigt att ibland veta när och hur. Vissa kanske man bara får mala ner med sin blotta närvaro. Heja dig
Sant men samtidig börjar också en rädsla smyga sig in, rebellmamman som fick sparken, bedömdes som säkerhetsrisk, trots att hon var öppen med sina privata åsikter och åtaganden, SD som har svarta listor på statstjänsteman som inte tycker som dem. Det är en mörk tid vi lever i.
”Men någonstans brister det gång på gång inom mig, som en sårskorpa jag läker men som genast klias upp. Jag vägrar ge upp på idén att vi inte är bättre än så här… ” 🎯
Tack Isabelle. Du tjatar inte. Du beskriver vår verklighet. Det är både befriande att känna att man inte är ensam och ledsamt att vi alla upplever detsamma. Hade en sådan jobbig upplevelse nyligen, tre timmar i en bil, där jag får stå upp för ett gäng delar i klimatfrågan. Och, bli ifrågasatt för mina val, igen. Så intressant att det fortsätter komma 8 år efter att jag helt ställde om mitt liv, av de närmaste. Nu från några som tidigare visat respekt för klimatfrågan. Men, det har nått/smittat även dem, det som sker på högra sidan i politiken. Det minskade fokuset,
ifrågasättandet. De kommer tom med samma argument som förnekarna under klimatartiklar i SM, usch, annars kloka människor. Fan att det sker. Någon försvarsmekanism av dem antar jag. Det tar hårdare när de som tidigare brytt sig tidigare beter sig så här. Tar så mycket energi.
Allt vi vill är ju att deras och våra barn ska ha en rimlig framtid. Säger det nästa gång…
Skiter alltmer i konsekvenserna, försvinner även de, så är det så.
När jag insåg då, alldeles i början då allt snurrade runt i huvudet; du kommer behöva vara jäkligt modig Maria, på ett sätt du aldrig varit tidigare (och då är jag rätt modig ändå). Och fy så rätt jag hade. Ännu mer än jag insåg då.
Sorry för ranten, behövde ut och var ju inget Skavet i förrgår;)
Hör dig och förstår. DEt är fan inte lätt och jag skiter också mer och mer i att de försvinner . Samtidigt vill jag ju itne vara en sådan. Som inte är öppen för olikheter. Så väljer mina fighter! och ranta på - här inne tror jag många förstår!
Är helt med dig vill inte heller att det ska bli så eller vara så (Här ett riktigt bra inlägg på ämnet av en lärare i filosofi. https://www.facebook.com/share/1GqAevCShQ/?mibextid=wwXIfr).
Är tämligen försiktig, utifrån vår 🌏 situation alldeles för försiktig egentligen, gäller säkert de flesta av oss, men det får ju vara så.
Och när jag säger att jag skiter i det så är väl det också en försvarsmekanism, men det finns de som har helt andra värderingar lite som skärmdumpen ovan i ditt inlägg, svårt att funka i nära relationer. Men försöker också se det jag har och är glad för det, ett sätt att hantera det, men känner också så på riktigt.
Upplever att man som engagerad och aktiv på SM mycket blir som levande klimatstoppskyltar, även då vi inte säger ett ord om det, bara genom vår existens. En vän sa till mig att jag är en helt annan person live än jag är på SM, nej det är jag inte, jag låter det bara vara med er, ni vet var jag står, SM är min ventil.
Jag som trodde att de skulle komma efter, efter några år, men så naiv jag var. Men vi kan verkligen bättre än det här.
Tack igen 🙏🏻