Tack för en bra text med svinviktig poäng. Den här tillsammans med din förra om moral och etik ger så många nyttiga reflektioner om hur vi alla skapar och upprätthåller idéer om framgång, vad som är normalt och vilket ansvar vi faktiskt har. Samt hur idiotiskt vi beter oss. Finns 1000 ursäkter för sitt beteende, sina val och sin konsumtion, men ingen som egentligen håller när man tittar närmare.
Tack! Ja det är väl lite ”barn gör som gör inte som vi säger” men på en annan nivå? Men tänker också att den kollektiva gaslightingen som pågår om allvaret i klimatnödläget och tex Gaza gör att vi känner oss mer och mer tokiga och att det gör det fritt fram för klimatförnekare och annat?
Appropå den problematiska dubbelheten i t.ex. Schulmans reversed brainprint och HMs slogan “liberating fashion for the many": här reflekterar jag samtidigt över att en viss form (obs: en annan form) av skenbar dubbelhet idag kan påstås nödvändig. Personligen tror jag t.ex. på tillväxtkritik, men även på politiska styrmedel för utbyggnad av förnybar energi, samt värdet i att låta storbolagen samverka inom ramarna för t.ex. Hagainitiativet eller Fossilfritt Sverige. Just dessa tre kan tyckas stå i strid med varandra, men - upplever jag - är samtidigt motiverade som svar på den än mer "ologiska" metakrisen.
Ja verkligen men tänker lite som kanske greenwash kanske man också får se det som då- hur jobbar man med syftet på det bredare perspektivet. Jag menar på ett sätt är det som i hms fall inte dumt att de pratar om att göra skillnad så länge som de verkligen gör det. Men nu pratas det mer om det och i reklam än den skillnaden som faktiskt sker. I omställningen är det väl lite samma? Är man med i Hagainitiativet och annat och samtidigt hjälper organisationer, personer eller annat som vi se en degrowth eller vad det nu må vara eller lämnar man det bara hän? Problemet är väl ofta att man kanske främst är tillväxtkritisk på kammaren? Men att det slutar där? Eller inte är tillräcklig transparent. Jag saknar också initiativ som är övergångar. Pratar om att vi ska finnas på det här sättet till tex 2030 och sen ska vi jobba för att minska xyz pga xyz och att det inte bara är tomma ord
Tack för input, jag tar med mig det. Jag delar också bilden av att tillväxtkritik främst förekommer på kammaren. Kanske beror det delvis på att utmaningen kan tyckas övermäktig att adressera hos den egna arbetsgivaren(?).
Initiativ som jobbar med övergångar saknas, det håller jag med om. En juridisk kuriosa gällande det: I de ursprungliga versionerna av CSRD och CSDDD (EUs två stora hållbarhetsregel-paket) fanns upplysningskrav kopplade till "transitionsplaner", (men) då specifikt för klimat (ej för sociala eller ekonomiska aspekter). Högergiren i EU-kommissionen har tyvärr lett till en omarbetsning av de här lagpaketen, och med det beskärs möjligen även skrivelserna om transitionsplaner.
Ja och det är kanske där skon ständigt klämmer? Att det blir inte så mycket förändring på kammaren... Jag tror att organisationer behöver stödja tex civilsamhället vid sidan om sin egen grej. Som jobbar med allt ifrån demokrati till att få till andra större förändringar. och som är jobbiga jävlar men nödvändiga. Förändring sker ju sällan i de rådande systemen utan kommer utifrån?
Oh, vilken stark spaning om något som jag upplevt som skav länge. TACK! Fattar inte hur du lyckas få ihop det så lysande. Du är bäst!
Så gulligt tack! Och bra att det resonerar! Me
Tack för en bra text med svinviktig poäng. Den här tillsammans med din förra om moral och etik ger så många nyttiga reflektioner om hur vi alla skapar och upprätthåller idéer om framgång, vad som är normalt och vilket ansvar vi faktiskt har. Samt hur idiotiskt vi beter oss. Finns 1000 ursäkter för sitt beteende, sina val och sin konsumtion, men ingen som egentligen håller när man tittar närmare.
Hoppas många läser, funderar och omvärderar.
Tack! Ja det är väl lite ”barn gör som gör inte som vi säger” men på en annan nivå? Men tänker också att den kollektiva gaslightingen som pågår om allvaret i klimatnödläget och tex Gaza gör att vi känner oss mer och mer tokiga och att det gör det fritt fram för klimatförnekare och annat?
Klokt!
Appropå den problematiska dubbelheten i t.ex. Schulmans reversed brainprint och HMs slogan “liberating fashion for the many": här reflekterar jag samtidigt över att en viss form (obs: en annan form) av skenbar dubbelhet idag kan påstås nödvändig. Personligen tror jag t.ex. på tillväxtkritik, men även på politiska styrmedel för utbyggnad av förnybar energi, samt värdet i att låta storbolagen samverka inom ramarna för t.ex. Hagainitiativet eller Fossilfritt Sverige. Just dessa tre kan tyckas stå i strid med varandra, men - upplever jag - är samtidigt motiverade som svar på den än mer "ologiska" metakrisen.
..lyssnar gärna på den som har en annan åsikt ;)
Ja verkligen men tänker lite som kanske greenwash kanske man också får se det som då- hur jobbar man med syftet på det bredare perspektivet. Jag menar på ett sätt är det som i hms fall inte dumt att de pratar om att göra skillnad så länge som de verkligen gör det. Men nu pratas det mer om det och i reklam än den skillnaden som faktiskt sker. I omställningen är det väl lite samma? Är man med i Hagainitiativet och annat och samtidigt hjälper organisationer, personer eller annat som vi se en degrowth eller vad det nu må vara eller lämnar man det bara hän? Problemet är väl ofta att man kanske främst är tillväxtkritisk på kammaren? Men att det slutar där? Eller inte är tillräcklig transparent. Jag saknar också initiativ som är övergångar. Pratar om att vi ska finnas på det här sättet till tex 2030 och sen ska vi jobba för att minska xyz pga xyz och att det inte bara är tomma ord
Tack för input, jag tar med mig det. Jag delar också bilden av att tillväxtkritik främst förekommer på kammaren. Kanske beror det delvis på att utmaningen kan tyckas övermäktig att adressera hos den egna arbetsgivaren(?).
Initiativ som jobbar med övergångar saknas, det håller jag med om. En juridisk kuriosa gällande det: I de ursprungliga versionerna av CSRD och CSDDD (EUs två stora hållbarhetsregel-paket) fanns upplysningskrav kopplade till "transitionsplaner", (men) då specifikt för klimat (ej för sociala eller ekonomiska aspekter). Högergiren i EU-kommissionen har tyvärr lett till en omarbetsning av de här lagpaketen, och med det beskärs möjligen även skrivelserna om transitionsplaner.
Ja och det är kanske där skon ständigt klämmer? Att det blir inte så mycket förändring på kammaren... Jag tror att organisationer behöver stödja tex civilsamhället vid sidan om sin egen grej. Som jobbar med allt ifrån demokrati till att få till andra större förändringar. och som är jobbiga jävlar men nödvändiga. Förändring sker ju sällan i de rådande systemen utan kommer utifrån?