Hej på er!
För nått år sen hamnade jag i ett Lady Gaga-rabbit hole på Instagram. Hittade ett klipp där hon skäller ut en intervjuare:
“Jag har sålt ut fem världsturnéer, har en Oscar, platinaskivor och du frågar mig om mitt utseende?”
Och jag kände: Yeah girl, tell ’em!
Men sen klickade jag in på hennes egen profil och där var det bara reklam för hennes sminkmärke och skor. Inlägg efter inlägg efter inlägg... (Nu verkar hon dock ha ändrat lite spår vilket kändes fräschare…)
Det här är något jag ser gång på gång: oförmågan att se hur saker hänger ihop. Hur vi kan säga en sak, stå för något viktigt och samtidigt reproducera precis det vi kritiserar.
För det handlar inte bara om vad vi säger, utan om allt det som sker mellan raderna, det vi signalerar.
Vilka värden och ideal förstärks?
Vilka beteenden normaliseras?
Vilka begär väcks?
Vilka problem osynliggörs?
Det är där, i det osagda, som normer, signalvärden och gemenskaper formas – eller splittras.
Vi mäter och pratar förändring hela tiden, men missar ofta den lilla detaljen att vi är flockdjur. Trender, ordval, bilder och stämningar bär mer kraft än vi tror. Det som känns, sägs och antyds mellan raderna kan både cementera och spränga normer och idéer.
Brainprint utöver footprint, handprint.
Vi brukar prata om det som påverkar världen. Mycket av det går att mäta på olika sätt eftersom vi är besatta av det…
Footprint - mätbar påverkan av det som belastar planeten tex. resurser, utsläpp, markanvändning, konsumtion…
Handprinten - konstruktiv påverkan som försöker förändra världen till det bättre genom kunskap, gemenskap och engagemang.
🧠 Men sen har vi alltså Brainprinten som utforskar mellanrummen:
Det är det som formar kulturen och är normskapandet. Det vi ständigt bortser från men ibland kanske är det viktigaste för att faktiskt göra förändring.
Språk, bilder och berättelser
Vad som känns normalt, eftersträvansvärt, möjligt
Signaler om status, framgång, värde
Normer och sociala (spel-) regler
Några exempel:
En Tv-kanal kan såklart titta på hur de åker på konferens, vad de kör för bilar eller vad de använder för energi till tv-produktioner. Men deras största påverkan ligger kanske i vad för sorts program de gör. Är det reseprogram? Byggprogram som får folk att vilja köpa hus utomlands. Vad lagar de för mat i matlagningsprogrammen, Har de uppesittarkvällar där man lottar ut en massa saker folk kanske inte alltid behöver? Vad lyfter man för sorts nyheter och varför. Här behöver det ju inte vara att prata tex klimat hela tiden men precis som att man har riktlinjer för sexism eller rasism så kanske man kan ha det för andra ämnen.
Jag föreläser ganska ofta på hållbarhetsdagar. Det är ganska vanligt att många av cheferna flyger till konferensen samt att man direkt efter föreläsningen går ut och äter tre-rätters med kött samt ger en goodie bag med ganska ogenomtänkta prylar. Då säger man att man tar hållbarhet på allvar men gör genast något annat. Leva som man lär osv kan ju vara viktigt🤷🏻♀️?
Charlie Kirk kanske är ett typexempel. Det är egentligen mer komplex (såklart, vad är inte det?) men det han hyllats för är för att han tog “debatten” - öppet på universitet med sloganen “Prove me wrong” med det var bara ett slags alibi för att egentligen få sprida sin egen agenda som bestod av mycket hat, hot, rasism och lögner. Så hans brainprint var snarare det som spreds än ‘free speach’ och brobyggande.
Vad väljer ett universitet att ha för kurser och utbildningar, vilka sorts personer tar man in på utbildningarna och varför. Vad skapar vi för personer som ska in i arbetslivet och vad tar de med sig för normer och idéer?
Signalvärde
Extremt tydligt just nu är hur flera av våra politiker talar om invandrare som något dåligt, inte om gängkriminalitet eller viss specifik problematik, utan om invandrare som grupp. Det är kanske inte så konstigt att rasismen ökar i samhället när signalerna från toppen låter så.
Samtidigt blir ofta samma politiker, med rätta, upprörda över antisemitism och våldsdåd som det i Örebro. Det ska man förstås bli. Men det finns något skenheligt i att fördöma en form av rasism, samtidigt som man med andra handen eldar på vi-mot-dem retoriken. Det handlar inte om att jämföra lidanden, utan om att förstå hur rasism hänger ihop som system där olika former av hat förstärker varandra.
Tycker att Johannes Anyuru beskriver det bra (detta är saxat ur ett debattsvar värt att läsa i sin helhet)
“Antisemitism finns och är en sorts rasism. Rasism mot svarta och palestinier är andra sorters rasism. Antisemitismen är unik, ja, men inte mer eller mindre unik än andra sorters rasism. Att som svart i ett iskallt högerpopulistiskt Sverige bli mästrad om motsatsen av människor som ofta passerar som vita är på gränsen till stötande.”
Det här är såklart också en populistisk taktik som Trump är expert på. Man tjatar och upprepar gång på gång hur illa någon grupp eller fenomen är, tills vi börjar tro på det…
Journalisten Isabella Harbrecht och Jasmine Fridljung går igenom Israels Hasbara - propagandamaskin och hur den funkar. Del 1 hittar ni här på insta. Naomi Klein har ju också gått på djupet med det tidigare. Både i sin bok (2 kapitel gratis här) och i The Guardian.
Annat man säger mellan raderna…
Det här inlägget ovan (ska gå att klicka direkt på bilden , filmen med Ebba är kanske ett typexempel på hur man kan klämma in hundra budskap i en och samma video. Hon är förstås långt ifrån ensam -många influencers gör likadant så poängen är inte att peka ut just henne, utan att visa hur fenomenet fungerar. Och tänk då alla signaler, från alla infleuncers!
Rent krasst gör hon reklam för Amazon. Man kan se det som ett jobb: hon får betalt och gör reklam. Men man kan också läsa mellan raderna och fundera över vad en influencer faktiskt påverkar – livsstil, status och normer. Då kan vi börja tolka filmen så här:
Att det är kul, bra och framför allt helt okej att mindless-shoppa, det vill säga överkonsumera mitt i ett klimatnödläge.
Att det är beundransvärt att leva ett hetsigt, stressigt liv med tusen bollar i luften.
Att det är okej att stödja Amazon, ett företag som inte bara behandlar sina arbetare dåligt, utan också aktivt främjar Israels krigsföring med folkmordet i Palestina.
Att shopping är nödvändigt, särskilt om det gäller barnen.
Dessutom används ord som “emergency” och “disaster” om vardagliga händelser, vilket urvattnar begreppen och flyttar fokus från det som faktiskt är verkliga nödlägen.
Allt görs med glimten i ögat, vilket kanske är tänkt att ta udden av det som sägs - men gör det verkligen det?
Poängen är inte att kritisera henne som person, utan att visa hur den här typen av innehåll, som verkar oskyldigt, roligt och lättsamt, samtidigt normaliserar en livsstil som både är ohållbar och värderingsmässigt förskjuten. Det här blev helt enkelt ett tydligt exempel på hur kulturell påverkan fungerar i praktiken.
Ett offentligt exempel på hur normaliseringen av ett beteende kanske till och med är värre än den ohållbara handlingen i sig.
Författaren och bloggaren Sandra Beijer åkte till Mauritius för något år sedan.
Hon brukar, såvitt jag har sett, inte ta ställning i frågor som skaver. Men just det är också ett ställningstagande -att ha en stor plattform utan att använda den för att engagera sig i det som faktiskt händer i omvärlden.
Jag säger inte detta för att klanka ner, utan för att belysa chimären av neutralitet - idén om att man kan stå utanför det politiska genom att inte ta ställning.
Att resa är förstås lagligt. Men det problematiska uppstår när resan blir innehåll, när den publiceras på blogg och Instagram. Behövs det verkligen? I det här fallet kanske signalvärdet, själva cementerandet av beteendet offentligt (Brainprintet), var mer skadligt ur en förändringssynpunkt än (footprintet dvs) själva flygresan i sig.
I kommentarsfältet fanns några som ifrågasatte, men de flesta tyckte att det var härligt. De som ifrågasatte utmålades dessutom som avundsjuka och tråkiga:
“Fixar man inte att se/läsa om nån som flyger, snälla sluta följa hennes konto.”
“Det är bara vi svenskar som kan vara så jäkla avundsjuka, herregud, grow the F up.”
“SÅ underbart ju! Och om du fortfarande vill ha väskan – köp den sen. Folk får faktiskt ta och lugna ner sig. Det är ditt liv, njut bara, njut! ❤️”
På ett sätt kan man tydligt se brainprinten här. Hur det ohållbara agerandet blir mer accepterat genom inlägget och hur inlägget men också följare positionerar sig mot de som säger emot. Det blir självförstärkande. Hon står stadigt i sitt resande - andra som antagligen också vill fortsätta flyga hjälper till att hålla kvar i normen.
Hur många påverkas av inlägg i sociala medier?
Man brukar säga att stora konton i sociala medier har en konverteringsgrad på ca. 8% . Det betyder att ca 8% av alla som läser agerar med innehållet. tex. köper en sko som rekommenderas eller målar en vägg i samma färg eller på något sätt påverkas av det man ser. Influencers funkar ju för att de just influerar till en livsstil. Det kan betyda försäljning men också cementera normer eller utsläpp.
I detta fall: konverteringsgrads-matte 8%:
150 000 unika besökare/mån x 8% = 12 000 människor
52 200 instagramföljare x 8% = 4176 personer
Såklart är detta bara siffror som man nog bör se som riktmärken snarare än att 12 000 personer slänger sig på första bästa flygplan till Mauritius MEN det är väl klart att vi kan tro att flera läsare tycker att det är både skönt och tillåtande att fortsätta flyga när man läser att andra gör det?
Som ett ytterligare lager - friskrev sig senare Beijers pojkvän Björn Werner i SVD. “Jag flyger till Mauritius utan skam”
Jag fattar att provocerande texter säljer - men har SVD inget ansvar för det större signalvärdet?
Texten framstår som förklädd nyfikenhet ”varför är skammen borta?” men fungerar snarare som en cementering av skribentens egna beteende: ”jag vill ju njuta, och eftersom andra också gör det så är det nog okej.” Istället för att ställa de genuina frågorna tex när vi vet att så mycket står på spel, varför gör vi inte mer? Hur har det blivit så här? Texten stannar i ett självförsvar.
Här hade också SvD kunnat ta chansen att nyfiket fördjupa perspektivet, kanske som en faktaruta eller tillhörande text.
✈️ En resa till Mauritius innebär 2,5 ton CO2e och vårt utlsäppsutymme per år och person enligt Parisavtalets mål är ca 1 ton.
✈️ Hur påverkar turismens önationen?
✈️ Så här ser balansen ut mellan turismens intäkter och dess hot om att bidra till att ön går under i klimatkrisens framfart.
I stället nöjer sig grundtexten med att avfärda skam som strategi, utan att utforska de verkliga dilemman som resandet innebär…
“Jag läser att Björn Werner delar vänsterdebattören Naomi Kleins uppfattning att fokus på individuell handling skymmer sikten för att det är systemet som måste ändras. Men vem är det som ska åstadkomma denna systemförändring om inte vi som individer – i rollen som konsumenter och medborgare?”
Att flyga till just Mauritius precis som till Alperna blir extra symboliskt.
Båda är platser som tydligt hotas av klimatkrisens framfart. Även om utsläpp inte har landsgränser blir resmålen i sig laddade symboler för den verklighet vi väljer att ignorera:
En otrolig stark essä med vittnesmål från just Mauritius The Future of Climate Change Is on Mauritius Ariel Saramandi
Och hur man kan se och märka klimatförändringarna där: Tex stränder som är ‘man made - “A beach perpetually injected with fillers.” Eroderade strukturer under hotell, döda korallrev, freak tornados, flash floods osv.
Influencers/sportstjärnor + stora brands = brainprint all over…
För några veckor sedan gick Serena Williams ut i en kampanj för ett Ozempic-liknande viktminskningsmedel. Taglinen löd ungefär att inte ens hon, som aldrig tar genvägar, klarar sig utan lite hjälp. Oprah intervjuade henne, och hon syntes överallt i tidningar, i tv, i sociala medier. Men väldigt få nämnde att företaget bakom produkten ägs av hennes man.
Här ryms flera berättelser i en och samma kampanj:
💉Att inte ens en superidrottare klarar att gå ned i vikt på egen hand - hur ska du kunna det?
💉Att till och med elitidrottare använder hjälpmedel (en normalisering).
💉Att superidrottare är ”precis som du och jag” – men stämmer det verkligen?
💉Att inte ens en av världens mest framgångsrika kvinnor får vara i fred från kravet att vara smal.
💉 Att hon väljer detta för att hon “behöver” (vems krav?) inte att det finns mycket pengar i potten.
På “efterbilderna” ser hon dessutom extremt deffad och stark ut, vilket bara förstärker känslan av att något är skevt. Jag kan inte låta bli att tänka på att det i en av mina barns klasser nyligen var sju elever som kämpade med ätstörningar.
De andra bilderna jag syftar på kommer från Nike och Kim Kardashians märke Skims, som nu samarbetar kring träningskläder i form av shapewear. Budskapet blir tydligt: vi ska inte bara vara smala, vi ska inte ens få känna oss okej när vi tränar, även då påminns vi om att vi inte duger som vi är, utan vara smala och snygga medan vi jobbar på att vara smala och snygga 🙃
Och allt detta medan vi bokstavligen badar i plast (sportkläder=plastkläder), i produkter tillverkade under usla arbetsvillkor, av kvinnor som själva inte får någon del av det ”empowerment” som reklamen säljer.
Hur skulle vi se på kärlek och skurkar om vi inte haft Hollywood? Pop(-ular) culture reflekterar som sagt samtiden…
Jag lyfter just många kulturbärare och influencers just därför att de hela tiden förstärker status och rådande normer. Det är ju lockande att tänka på vad vi skulle ha för förväntningar på relationer utan att ha sett romantik på film?
Och vad innebär det att vi blivit matade med USA som militäriska frihetskämpar i film efter film samtidigt som vissa människor alltid är bovarna? Förut ryssar numera nästan alltid mörka män som pratar arab-ish och ska spränga någon i luften pga någon slags religös idé…
Men vad är hönan och vad är ägget?
Speglar popkulturen samhället eller formar den det vi förväntar oss?
Ett av mina favoritavsnitt av podden Philosophize This handlar om Frankfurtskolan och då hur Adorno och Horkheimers analys av kulturindustrin visar hur Hollywood, musiken och tv-serierna vi älskar faktiskt programmerar vårt sätt att tänka, känna och längta. Tänk att detta var på 40-talet. Mycket håller än idag även om vissa påstår att i dagens medielandskap kan vi faktiskt skapa själva, inte bara ta del av… vet dock inte hur sant det är med algoritmer och pengarna bakom plattformarna.
Frankfurt-skolan menade att vi inte längre bara arbetar i fabriker utan vi tänker i fabriker. Kulturindustrin skapar standardiserade drömmar, säljer alienation som avkoppling och lär oss att lösningen på allt är nästa produkt, nästa säsong, nästa uppdatering.
Det är här brainprint kommer in de osynliga avtryck som underhållningen lämnar i våra sinnen. Våra idéer om kärlek, framgång, identitet och frihet är inte neutrala. De är formade av berättelserna vi konsumerar, gång på gång, tills de känns som våra egna.
Lyssna på avsnittet här: Philosophize This! #110 The Frankfurt School, Part 3.
Shulman och reversed brainprint samt se sina egna privilegier.
Jag förstår att krönikörers roll är att skaka om och utmana. Men det här inlägget om än ett år gammalt, tycker jag faktiskt var oansvarigt och ett tydligt exempel. Också för att jag tycker att man bör sparka uppåt, om man nu ska sparka alls.
Jag ser inte Schulman som någon korkad tyckare som slänger ur sig idéer hejvilt. Men här verkar han ha glömt att reflektera över vilka normer, beteenden och idéer han bidrar till att förstärka. Han är äldre, man, etablerad och har hög status i det konventionella medielandskapet. Här kan hans ord därför dessutom ytterligare öppna dörrar för högerextrema grupper som länge försökt underminera både Greta och klimatrörelsen i stort genom att han indirekt “godkänner“ det som de sprider i sina kretsar.
Greta har redan under lång tid fått utstå enormt mycket hat och hot. I det här fallet upplever jag att Schulman tänkte högt, men med storpublik. Resultatet blir en brainprint som normaliserar att det är okej att tycka illa om allt Greta och rörelsen gör och står för. I det här fallet blir det både slarvigt och farligt.
Man kan läsa texten som en besvikelse över hur Greta agerar idag. Men man kan också läsa den som ett godkännande av att säga att en ung kvinna som ägnat sitt liv åt klimatrörelsen är sorglig, dum och naiv. Att hon inte förstår. Att det är fel att demonstrera. Att parlamentariker visst skulle lyssna – om hon bara gjorde “rätt” (som att hon inte försökt det redan). Den brainprinten ger fritt spelrum åt fler att fortsätta förlöjliga, missförstå och avfärda. Något som blivit extra tydligt nu efter att hon deltagit i Flottillan som seglat mot Gaza.
Reversed Brainprint - det ena tar ut det andra.
Samtidigt har Schulman i flera krönikor också kritiserat klimatministern och uttryckt oro över att vi inte når våra klimatmål och det är bra att han använder sina texter och utrymme till det. Problemet, både där och i texten om Greta, är att han förskjuter ansvaret till någon annan. Han kritiserar en maktstruktur som han själv är en del av.
På så sätt blir budskapet uddlöst. Han klagar på Romina men fortsätter konsumera, resa och ha sponsorer i podd och andra sociala medier som bidrar till klimatpåverkan. Han försöker i en kanal motverka den brainprint han i nästa kanal förstärker.
Skillnaden är att han inte bara uttrycker sig som en privatperson, utan som en offentlig röst med inflytande. När han kritiserar andra men själv fortsätter som vanligt, blir det inte bara en personlig motsägelse utan han cementerar en del av det system han säger sig vilja förändra. Eftersom hans kändisskap och kanaler i sig bygger på synlighet, konsumtion och påverkan, förstärker de den struktur han samtidigt kritiserar.
(Återigen: Shulman är inte ensam om det här, utan lyfts som exempel. Samt att det skulle vara skillnad om han inte la ut klimatförstörande brainprint (Läs mer om individens roll som jag skrev om för några veckor sedan)
Rapporter om medvetna påverkanskampanjer:
Så formas motstånd mot omställning (Sveriges Natur)
Nina Wormbs i SVD: “För klimatförnekarna står mycket på spel”
Martin Hultman i DN “Så sprids klimatförnekelse i radikalhögerns mediala ekosystem”
“Misogyny against climate justice activists “av Katrien van der Heyden
Creeping Normality, Gradualism & Landscape Amnesia
Alla tre begreppen beskriver hur långsamma förändringar kan ske utan att vi riktigt märker det. Detta formas med hjälp av mellanrummen, signaler och normer. Vi pejlar och speglar oss i varandra, mest hela tiden.
Creeping normality handlar om att vi vänjer oss vid försämringar steg för steg - varje förändring känns liten, men över tid blir resultatet dramatiskt.
Exempel: Vi accepterar att somrarna blir lite varmare varje år, att plastskräp på stranden ”alltid har funnits där”, eller att sociala medier tar allt mer av vår uppmärksamhet. (Se klipp om detta och kaffepriset på instagram )
Gradualism beskriver själva processen: hur stora skiften, politiska eller ekologiska, sker gradvis och nästan omärkligt.
Exempel: Demokratier som långsamt urholkas genom små lagändringar, ekosystem som bryts ned art för art, eller arbetslivets ökade övervakning och mätning som smyger sig in som ”effektiviseringar.”
Landscape amnesia handlar om minnet: hur varje generation ser den värld de föds in i som ”normal” och därmed glömmer hur mycket som faktiskt har förändrats.
Exempel: Äldre minns tystare nätter, fler insekter och klarare vatten, medan yngre generationer tror att buller, plast och ljusföroreningar alltid varit en del av livet.
Tillsammans visar de hur både samhällen och individer kan förlora förmågan att känna när något håller på att gå fel. När gränserna för vad som är normalt hela tiden flyttas fram, blir även förlusten osynlig. Därför blir det extra viktigt att hela tiden tänka på vad vi cementerar för normer och vad vi utmanar med det vi gör och förmedlar!
Glöm inte - vi är alla influencers och kulturbärare eftersom vi är flockdjur! Skryt om beteenden som förändrar normer!
Ett sådant här inlägg kan göra det relativt enkelt att tänka att det är kändisar, företag och politiker som ska förändras. Men vi alla är med i denna dans i samhället. Spelar ingen roll om vi har 60 000 följare eller en liten familj. Vi bidrar på jobbet, bekantskapskretsen, föreningslivet och online mest hela tiden! Var med och skapa normerna för det vi vill se! Och prata om brainprinten du ser runt om dig med andra!
Kommentera gärna om ni har fler bra exempel på brainprints!
Jag tänker att greenwashing (pinkwashing) är ett typexempel men kanske ännu mer jakten på den eviga tillväxten. En fysisk omöjlighet som vi nästan kollektivt gaslightas att tro på, dag efter dag, för att vi ska fortsätta bidra till kapitalismens framfart.
Vad har ni för fler exempel?
Tack för denna gång - ta hand om er så länge!
P&K
Isabelle
Ps! Söker ni stort fint ställe, ett gammalt mejeri, med massor av återbruk och möjligheter så säljer min pappa sitt ställe i Hjortkvarn för att de vill komma närmre oss i Leksand.😭<3 Kolla in det på Hemnet här.
Oh, vilken stark spaning om något som jag upplevt som skav länge. TACK! Fattar inte hur du lyckas få ihop det så lysande. Du är bäst!
Tack för en bra text med svinviktig poäng. Den här tillsammans med din förra om moral och etik ger så många nyttiga reflektioner om hur vi alla skapar och upprätthåller idéer om framgång, vad som är normalt och vilket ansvar vi faktiskt har. Samt hur idiotiskt vi beter oss. Finns 1000 ursäkter för sitt beteende, sina val och sin konsumtion, men ingen som egentligen håller när man tittar närmare.
Hoppas många läser, funderar och omvärderar.