15 Comments

Tack för ett helt fantastiskt och tungt nyhetsbrev. Vill att alla läser det. Och känner ingen så mycket av det du beskriver

Expand full comment

Tack grymma du! Uppskattar att du säger det. Hoppas det går bra med boken?

Expand full comment

Det går framåt ;)

Expand full comment

ser fram emot att läsa

Expand full comment

Hej Isabelle! Så mycket igenkänning i första delen av brevet. Spred själv dålig stämning inför Bingolotto-frosseriet genom att påpeka det absurda. Tack för att du skriver❤️

Anna

Expand full comment

Det är tärande att vara en party pooper men samtidigt är vi fler så kanske vi kan vända normen. Tack för fina ord - gör att jag också orkar kämpa vidare!

Expand full comment

Jag får tårar i ögonen av tacksamhet över det jobb du gör och av samhörigheten och igenkänningen (tyvärr)

Expand full comment

nu får jag det också - så tack! Viktigt att veta att vi är flera, för det är vi <3

Expand full comment

Tack för mycket bra nyhetsbrev 🙌🏻

Jag tänker att likväl som folk påverkas att köpa grejor för att de ser andra göra det påverkas de att laga eller inte köpa nytt för att de ser andra göra det. Det kan ju ibland kännas smått men en beteendeförändring hos någon ger ringar på vattnet - även om jag så klart skulle önska större förändringar och snabbare.

Blev glad av artikeln om riskfylld lek - mitt ettåriga barnbarn som klättrar upp för stegen till hans brors våningssäng har fattat grejen 🤙

Minns också att när studsmattor invaderade trädgårdar för 20 år sen så sa läkare att det var helt i sin ordning med fler benbrott bland barn pga studsmattorna för det var bättre att hoppa än inte alls.

Expand full comment

Jo så tänker jag också. Därför viktigt att alla berättar vad de gör som är utanför normen och inte bara gör det i det tysta. Vi är folkdjur så även om man har 5 följare eller 70 000 eller bara en familj så händer det nått när vi förändras och pratar om det!

Expand full comment

Kan bara hålla med vad övriga redan har sagt.

Stor igenkänning.

Har tänkt en hel del på hur många av oss runt jul överkonsumerar mat, dryck och prylar, dvs bara ännu mer av samma som vi redan har överkonsumerat under året.

Expand full comment

Ja men det är som att det då plötsligt är godkänt? Pga ligger ännu mer i systemet... Har du läst Maria Wolraths text om frosseri? Tack för att du kommenterar! Känner mig minder galen då - som att texterna landar!

https://view.publitas.com/riksbankens-jubileumsfond/rj-2023-frosseri-man-maste-val-fa-unna-sig-_maria-wolrath-soderberg/page/1

Expand full comment

Ja, jag såg Wolraths inlägg om sin text på LinkedIn (tror jag det var) men inte hunnit läsa. Ska göra det nu strax.

Tack för påminnelsen! :)

Expand full comment

Tack Isabelle för ditt tunga nyhetsbrev som gav mig lindring i Julskavet. Under julhelgerna når vi väl kulmen av alla galenskaper vi har lagt oss till med. Som sjuksköterska kan jag bara häpna över allt jag har upplevt genom åren. Julafton är dagen då flest hjärtinfarkter sker under hela året. God Jul! Som diabetessköterska blev det alltid fullt sjå att få ordning på alla blodsockerkurvor då frossandet hade lagt sig. Akutmottagningar gästades av många vars egentliga problem var ofrivillig ensamhet.

År 2006 fick jag nog av det julvirus, som likt influensan, är att vänta varje år. Krönikan blev publicerad i DN, SvD och lokaltidningen men gick obemärkt förbi, eller jag vet inte, fler och fler började resa långt bort för att slippa eländet. Men viss vore det fint att skapa en ny julkultur på hemmaplan. Med traditioner som både vi och planeten mår bra av. Varför inte börja redan nu, kollektivt, att planera för nästa jul. Prata med barn och barnbarn, syskon, mor- och farföräldrar. Spåna tankar, idéer, önskningar. Nedan hittar du min Nu har jag fått spader krönika. Kanske den kan sätta fart på nya tankar? Det är klar att det går om vi vill. Men vi får nog ge varann lite draghjälp, att släppa taget om det gamla och låta fantasi, humor och glädje forma nya ramar för den högtid vars grundtanke är att bringa oss ljus och frid:)

Krönika DN, SVD, December 2006

Ibland gör vi saker av bara farten utan att tänka på varför. Hjulen snurrar och plötsligt har en tradition blivit till en börda. Nu har jag träffat tillräckligt många som suckar över stress i december för att hojta till: Hallå, vad är det vi håller på med? Har vi blivit knäppa? Vi har ingen julmyndighet eller traditionsinstitut som styr oss. Ingen styr oss – utom vi själva!

Professor Morris Schwartz ger oss i boken Tisdagarna med Morrie några väldigt kloka ord innan sjukdomen ALS tog hans liv: Om du är nöjd med din kultur – Bra! Om du inte är nöjd med din kultur – Ändra den!

För egen del innebär det här ett kompromissande.

Skulle barnen bestämma blir det fullt pådrag med den juligaste av alla jular. Fick jag bestämma står jag i soppkök. Inget av detta fungerar i vår familj just nu. Eftersom barn är kloka varelser har de förstått att en stressad och utsjasad mamma inte är kul i jul. Så under hösten har alla fått tänka till vad vi verkligen vill få ut av julledigheten. Nu är det slutförhandlat:

I år blir det utflykt i skogen med varm choklad & mackor. Regn eller snöstorm spelar ingen roll - vi går ut och känner oss som hjältar när vi kommer hem. På barnens önskan leker vi strömavbrott, fixar enkel mat över öppen spis och har berättarkväll.

Om du trivs med dina jultraditioner – bra. God Jul! Om inte – fatta mod att ändra dem!

Var radikal. Bryt. Förenkla. Hitta på nåt. Acceptera inte att sitta fast i gamla mönster och må dåligt.

Jag tror att den allra finaste presenten vi kan ge varandra är att vara avslappnade, närvarande och ”bara vara”. Kostar inte pengar, men lite nytänkande och ommöblering i gamla invanda mönster. Tänk att orka med lite knas och bus också. Det minns barnen längre än ett dignande julbord och högen med julklappar. God Jul!

Maria Jernsdotter Björklund

Expand full comment

Så bra. Som alltid!

Expand full comment