För att gÄ rakt pÄ sak sÄ Àr min största frustration för tillfÀllet oförmÄgan att ta in och hantera elefanten i rummet.
Men det Àr vÀl dÀrför det Àr just en elefant i rummet?
Men jag mÀrker ocksÄ nÀr jag Àr ute och möter folk, förelÀser och snackar om dessa Àmnen att det Àr förlösande att faktiskt agera, att se och titta pÄ elefanten som alla vet stÄr dÀr. Tanken pÄ det jobbiga Àr ibland jobbigare Àn sjÀlva görandet! Och det bör vi ta med oss.
Radikal acceptans
Stötte pÄ detta utryck i förra veckan och tÀnkte först: Ànnu nÄgot som har radikalt framför sig; radical hope, radical change, radical candor, radical⊠antar att det Àr frustrationen ovan som gör att man vill skriva RADIKAL framför allt man företar sig?
Men sedan landade jag i att det nog Ă€r sĂ„ jag ser pĂ„ de utmaningarna vi nu har i vĂ€rlden. Forskarna har sagt sitt. It is what it is - men hur kommer vi nu vidare? (lite som ett war room i Game of Thrones ovan. Korten Ă€r pĂ„ bordet - letâs go!)
Det Àr ingen idé att jag vÀltrar mig i skuld och skam och ojande om saker jag gjort tidigare (klart jag hamnar dÀr ibland ÀndÄ - men det gagnar ingen.) Nu vill jag ta tag i sÄdana saker jag faktiskt kan göra nÄgot Ät - att det inte Àr för sent att försöka.
Radical acceptans handlar iallafall om att ganska krasst titta pÄ de problem/utmaningar man stÄr inför och föröka att inte sugas med ner i kÀnslorna. Att det finns smÀrta i livet Àr oundvikligt men hur kan vi försöka se pÄ det utan att det blir till ett lidande?
Det handlar om att försöka acceptera det som Àr, med alla sinnen men kanske inte att godkÀnna dem. Genom att acceptera att vi inte kan kontrollera vissa saker sÄ kan vi ocksÄ betrakta dem med andra ögon och försöka hitta ett sÀtt att leva i det hela.
Krasst sett - vi kan acceptera att klimatkrisen Àr hÀr. Men vi kan inte acceptera att det Àr kört - för vi har fortfarande en delaktighet i det hela.
Radikal acceptans I Psychology today samt i Hopeway och pÄ svenska i hantera kÀnslor.
Valfrihet, pÄ naturens villkor, inte mitt subjektiva villkor = ett prioriteringsskifte
En vÀn sa till mig för ett tag sedan. - Men Isabelle om du vill att alla ska förÀndras sÄ har alla olika skalor och idéer. De kan ju inte förÀndras pÄ dina villkor. För nÄgon som Àter kött 7 dagar i veckan sÄ Àr det en jÀtteuppoffring att Àta kött 1 dag i veckan eller bli vegetarian. Och din skala, det du jÀmför dig med sÄ finns det sÀkert folk som gör mer Àn dig och tÀnker att du inte gör tillrÀckligt.
Som vanligt nÀr man blir kritiserad sÄ kÀnde jag mig trÀffad och jag var tvungen att suga pÄ den karamellen lite. Ja, sÄklart vi har olika skalor.
Men det stora skiftet i mina radikala acceptans av tillstÄnden i vÀrlden Àr nog att det inte lÀngre handlar om din eller min skala utan planetens/ naturens skala och villkor.
Jag förÀndrar mina levnadssÀtt sÄ att mina barn och andra ens kommer ha en chans att bo pÄ den hÀr planeten.
Man kan jÀmföra det lite med att sova. De flesta av oss mÄr bÀst av 7-8 timmar sömn om dagen. Det Àr en slags naturlag/villkor/skala. Visst vi kan sÀkert pressa oss till att sova 5 timmar ibland eller 12 men i det lÄnga loppet mÄr vi inte bra av det - sÄ vi anpassar oss till de timmar vi behöver sova. Vi anpassar oss och fixar sovrum, sköna sÀngar, bygger hotell osv. För att det Àr en förutsÀttning för att vi ska kunna leva.
I min vÀrld sÄ gör jag alltsÄ inte de sakerna jag alltid kanske instinktivt vill göra för att det handlar inte om mig lÀngre, det handlar om oss. Det Àr inte mina villkor lÀngre, utan jag lÀgger ribban efter vad forskningen ger som indikation att vi bör göra för att rÀdda mÀnskligheten.
Precis som nÀr jag fick barn. Jag gör inte allt för mig sjÀlv lÀngre utan jag gör det för oss. Förlorar jag en del av mig sjÀlv dÄ? Kanske, men jag rymmer desto mer.
För mig har detta nÀstan blivit ett lÀttare sÀtt att leva. Och det kÀnns bÀttre i magen. Lite kanske som mÄnga kÀnde under pandemin. Det var jobbigt men ocksÄ lite skönt. Det finns tydliga riktlinjer som sÀger att jag vi bör minska vÄra utslÀpp till runt 2 ton per Är. Och det kan gÄ utan att jag kÀnner att jag vare sig spÀker mig sjÀlv eller gör sÄ mycket uppoffringar.
Vi gör uppoffringar mest hela tiden sÄ varför Àr det tabu i omstÀllningen?
Ăr det inte ocksĂ„ en myt att vi inte fĂ„r prata om uppoffring nĂ€r det kommer till klimatet? Att allt hela tiden ska vara kul, lĂ€tt, bekvĂ€mt och pĂ„ samma sĂ€tt som vi alltid gjort saker?
ĂR det inte ganska ofta att nĂ€r vi fĂ„r kĂ€mpa lite för nĂ„got sĂ„ smakar det bĂ€ttre? Och vi gör vĂ€l uppoffringar eller avvĂ€gningar hela tiden?
Jag skulle vilja gÄ naken pÄ stan men alla uppskattar nog inte det.
Det vore lÀttast att strunta i att tvÀtta hÀnderna nÀr jag varit pÄ toa.
Jag skulle bara vilja Àta godis och inget annat.
Att trÀna Àr bÄde en ynnest och ett helvete nÀstan varje gÄng.
Jag har offrat massor med hjÀrnceller, sömntimmar, och egentid pÄ mina barn men fÄtt desto mer tillbaka.
Jag tar en del av min söndag dÄ och dÄ för att rösta.
Det hÀnder att jag gÄr till en restaurang som jag inte Àr sugen pÄ för att mina vÀnner vill.
Jag fÄr stÀda extra pga att jag har en katt och tömma en Àcklig kattlÄda men hon Àr ju sÄ gosig.
Vi spelar inte basket hemma inomhus för att vi har grannar som bor under. Eller en gÄng gjorde vi visst det och dÄ kom polisen.
Jag viker mina kartonger i soprummet sÄ att andra kan komma in och tar av mig ryggsÀcken pÄ tunnelbanan i rusningstrafik.
Jag skÀller inte ut nÄgon sÄ fort jag fÄr lust, eller kör pÄ nÄgon med min bil för att de stÄr i vÀgen, slÀnger inte heller skrÀp i naturen eller struntar i att jobba för att jag krasst sÀtt lever i ett system som nog kan ta hand om mig om jag har tur.
Jag tror att de flesta av oss faktiskt gör en massa saker för andra och samtidigt nÀr det oss sjÀlva pÄ kuppen. Men det Àr jobbigare att lÄta bli, om andra runt omkring oss inte bryr sig alls.
Acceptera, gör mitt bĂ€sta men lite âge uppâ
Ibland tÀnker jag tanken att jag kanske bara ska göra mitt bÀsta men sedan snarare ta farvÀl, inte kÀmpa sÄ mycket. à ka pÄ lite resor, njuta mer av det som finns men dÄ slÄr det mig igen att det kommer bara göra att jag fÄr det vÀrre sen⊠och jag vill kunna se mina barn i ögonen.
đ§HĂ€r finns tvĂ„ bra poddavsnitt om att ta farvĂ€l av den natur och planeten as we know it. Last born into the wilderness med gĂ€sten Dahr Jamail den första intervjun och hĂ€r Ă€r den andra: Bearing witness in the path of climate disruption
Fast i sinnet, gamla tankebanor, livet och business as usual.
âFlexible on the pathâ
TwitterinlĂ€gget ovan fick mig att tĂ€nka pĂ„ den hĂ€r texten av systemtĂ€nkaren Peter Brownell âInom en komplex, icke-linjĂ€r miljö mĂ„ste vi i grunden flytta vĂ„rt fokus. IstĂ€llet för att titta pĂ„ innehĂ„llet, pĂ„ sakerna, mĂ„ste vi lĂ€ra oss att istĂ€llet titta pĂ„ relationerna mellan dessa saker. Det Ă€r kopplingarna som Ă€r viktiga. De dynamiska relationerna mellan delarna i ett system Ă€r inte kaos, Ă€ndrar man fokus blir det möjligt att hitta en ny form av stabilitet.â
âThe Granny shotâ
Det fick mig i sin tur att tĂ€nka pĂ„ det gamla podcastavsnittet om basketlegenden Wilt Chamberlain âThe Big man canât shootâ av Malcom Gladwell. Wilt valde att skjuta straffkast pĂ„ ett sĂ€tt som gjorde att han gjorde fĂ€rre mĂ„l bara för att undehandskastet âthe granny shotâ ansĂ„gs vara töntigt⊠vĂ€rt att lyssna pĂ„ Ă€ven för icke-basketĂ€lskare (finns ni?) We all die in vain!
Ut(-)vecklad
Snubblade över denna underbara och matnyttiga intervju (lÀs) som David Epstein gör med Adam Alter som skrivit boken Anatomy of a Breakthrough: How to Get Unstuck When It Matters Most.
Om vi kÀnner att vi Àr fast sÄ behöver vi röra oss. Att det handlar mycket om att göra först och tÀnka sen , att den nya informationen vi fÄr genom att testa oss fram ger oss feedback och riktning framÄt. I den linjÀra vÀrlden vi Àr inne i nu, nÀr vi lÀnge tagit för givet och ungefÀr haft en aning om vart vi Àr pÄ vÀg, sÄ Àr vi skolade i att tÀnka först och agera sen. Eftersom vi numera behöver skapa nÄgot helt nytt sÄ behöver vi testa en massa och sedan kommunicera vad vi lÀr oss pÄ vÀgen. NÀr vi ocksÄ börjar ta tag i saker och gör sÄ inser vi att vi inte Àr sÄ fast som vi kanske trodde, och det ger oss ocksÄ sjÀlvförtroende att fortsÀtta.
Det hÀr handlar ocksÄ om att vi behöver mÄngfald och nya gruppkonstellationer för att hitta nya vÀgar i omstÀllningen pga vi behöver skapa nya sÀtt.
âOm vi ifrĂ„gasĂ€tter det rĂ„dandet systemet, sĂ€g evig tillvĂ€xt sĂ„ fĂ„r man ofta som svar; - Men vad ska vi göra dĂ„? Om man jĂ€mför det med att hĂ„lla handen pĂ„ en varm spisplatta sĂ„ ifrĂ„gasĂ€tter vi inte var vi ska lĂ€gga handen nĂ€r det brĂ€nns utan vi lyfter handen och sedan fĂ„r vi lösa nĂ€sta steg. Men att sĂ€ga - âVad ska vi göra dĂ„â Ă€r lite som att fortsĂ€tta hĂ„lla handen pĂ„ spisen tills vi har hittat den bĂ€sta lösningen⊠â Vi behöver alltsĂ„ acceptera att handen pĂ„ spisen brĂ€nns och sedan gemensamt hitta en vĂ€g framĂ„tâŠâ
Citatet ovan kommer frĂ„n Gustaf SkarsgĂ„rd i deras andra avsnitt av podden âI 12 timmenâ (som jag skrev om i förra brevet).
Konsten att göra ingenting
Eller kanske schemalagd introvert tÀnkande?
Olika amerikanska universitet har börjat med radiala, helt annorlunda kortare kurser som komplement, för att förbereda folk för framtiden och kanske livets svÄrigheter. Man fÄr leva lite som en munk. Ta bort sociala medier, skriva dagbok och Àgna sig Ät inre reflektion. Andra kurser kan vara att man lÀgger bort mobilerna och lÀser en kort ledsen, som förblir ledsen bok (klassiker) under en kvÀll - i strÀck, för att sedan diskutera den halva natten. SjÀlva idén Àr att vara dÀr det skaver. Det handlar om att ge en mer analog take pÄ livet som komplement till annat man lÀser. GÄvoartikel NYT
Niksen - sitter du hÀr och gör ingenting?
HollĂ€ndarnas âNiksenâ Ă€r ett sĂ€tt att aktivt njuta av och göra ingenting. Som kan vara en aktiv stund i naturen. Mitt bĂ€sta niksen Ă€r nog att surfa. Helt omöjligt att inte vara helt nĂ€rvarande i nuet Ă€ven om 95% handlar om att sitta ute pĂ„ en planka i havet. Antingen missar man en vĂ„g eller sĂ„ drunknar man (typ). LĂ€s mer hĂ€r BBC
Göra ingeting och se pĂ„ en av mina favvispoddar som gjort nĂ„gon slags tour docu (med frickin privatjet tyvĂ€rr och suck) som fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ allt annat Ă€n vĂ€rldens tillstĂ„nd. Nu pĂ„ Discovery+. Lite smĂ„mys att titta pĂ„. I avsnitt 2 Ă€r conan OâBrien med och de pratar om att en av dem inte fick komma pĂ„ hans julfest. Jag har faktiskt varit hemma hos honom i LA pga konstiga orsaker. (Ok, kan inte hĂ„lla mig. Min svĂ€rmor var bĂ€stis med Conans svĂ€rmor sĂ„ what does that make us?)
MÄnga kÀnslor pÄ en och samma gÄng
Glöm ej att man kan vara glad, ledsen, orolig, peppad under loppet av en minut. Bara för att vi tittar pÄ de jobbiga grejerna som jag ibland skriver om betyder det inte att livet blir deppigt!
Ta hand om er!
Puss och kram
Isabelle