#89 Höger - vänster eller framåt och bakåt?
Varför fastnar vi gång på gång i gamla spår?
Hej!
Jag tittade på partiledardebatten i söndags och blev lika irriterad som vanligt. Inte bara för att folk pratar i mun på varandra eller kommer med inövade one-liners, utan för att hela formatet känns byggt för en annan tid.
Vi försöker fortfarande debattera politik som om världen vore relativt stabil, enkel och förutsägbar. Som om frågor går att plocka isär och diskutera en och en. Men verkligheten ser inte ut så längre.
Energi, ekonomi, klimat, migration, geopolitik och matförsörjning hänger ihop - globalt. Ändå reduceras debatterna ofta till små isolerade lokala konfliktpunkter där partierna mest tävlar om vem som ska vinna nästa nyhetscykel. Och jag upplever att man pratar om helt olika saker på olika nivåer förutom ideologi och idéer. De som tar tex miljö och klimatforskningen på allvar tänker ju helt annorlunda än en klimatförnekare men man ska prata om idéer man lägger fram under någon slags lika premiss?
Det konstiga är inte att partierna tycker olika. Det konstiga är att man så sällan går till botten med vad de faktiskt menar eller vilka framtidsbilder deras politik bygger på. Vad menar man egentligen när man säger att invandringen är problemet? Vilken invandrare, hur många, när, hur? Vad tror man händer framöver i en mer instabil värld? Vad innebär det att bromsa klimatpolitiken – om fem, tio eller tjugo år? Vad bygger olika energilösningar på för antaganden om framtiden? Har vi passerat peak oil? ÄR vi energiblinda?
Istället känns det ofta som att vi försöker lösa 2020-talets sammanlänkade kriser med ett debattformat byggt för en annan era.
Och där tror jag det blir farligt. För oavsett vilket parti som styr kommer världen sannolikt bli mer komplex, mer turbulent och dyrare framöver. Då räcker det inte att debattera som om vi fortfarande levde i en tid av billig energi, stabil geopolitik och ständig tillväxt. Om politiken fortsätter låtsas som att den världen fortfarande finns kvar kommer också frustrationen och misstron öka när verkligheten inte längre matchar berättelsen. Folk kommer antagligen bli missnöjda med både vänster och höger…
Kanske behövs därför ett helt annat sätt att göra partiledardebatter.
Vad säg om live on tape tidigare på dagen. Med en rejäl faktagranskning innan det sänds. Kanske ta in dem i studio igen när påståenden är granskade. Färre snabba repliker och mer riktiga följdfrågor. Mindre fokus på vem som “vann” och mer på vilka antaganden politiken faktiskt bygger på och vad partierna tror händer längre fram. För om Jimmy tex säger att vi behöver se till verkligheten men inte får följdfrågor på vad han menar med det är det ju lätt att hålla med om man itne vet bättre, Eller Busch utspel om sjukvården och vårdköerna som tydligen inte stämde (Aftonbladet) osv,.
Croneman är inne och petar lite på det här i DN men han ber om mer ideologi. Vet inte om det är ideologi längre - vem är liberal? Vem är marknadsliberal och innebär att vara marknadsliberal verkligenfrihet för människan. Har KD verkligen kristna värderingar eller är det något anant som styr..? Det skulle jag vilja att det grävdes mer i.
På lite samma tema - att utmana inom partier var det här klippen från insta (ovan) intressant: veteranen Graham Platner är en progressiv demokrat i Maines senatsrace. Han står för mer fokus på vanliga löntagares ekonomi, billigare boende, universell sjukvård, starkare fackföreningar och mindre makt för miljardärer, samtidigt som han kritiserar partiets etablissemang och amerikanska krigspolitik dvs han säger rakt ut vad problemen är och folk vill höra det, den klassiska delen av demokratiska partiet slår bakut, (Tack Maja alskog Bredberg för tips)
“The death of truth is the ultimate victory of evil.
When truth leaves us, when we let it slip away, when it is ripped from our hands, we become vulnerable to the appetite of whatever
monster screams the loudest."
Apropå val - och uk Misan Harrimans tankar om hur extremhöger vann så stort i uk häromdagen insta väl värda 4 min om vem som behöver göra jobbet (quote via tv serien ANdor ;- ovan)
Det farligaste är att tro att det “normala” kommer komma tillbaka
- Om att kunna se helheten
Och med tanke på politiken och det som inte sas i partiledardebatten vill jag lyfta ett inlägg rakt av nästan av dansken Kasper Benjamin Reimer Bjørkskov som skriver (mycket) och bra på linkan. men igen sätter fingret på det jag försöker säga tidigare i detta brev.
Marknadshyror eller ej - varför inte något annat?
Några dagar senare hamnade jag i en diskussion om marknadshyror. Hyresmarknaden i Sverige, särskilt i Stockholm, fungerar uppenbart dåligt. Köerna är extrema, unga har svårt att flytta hemifrån, andrahandsmarknaden är dyr och staden blir allt mer segregerad.
Då kommer den klassiska lösningen från ena sidan inkl alla Tidöpartier: släpp marknaden fri.
Företagarna och Stockholms Handelskammare menar att dagens system är orättvist och låst. (samt producerar något vinklade rapporter där de som är med att ta fram rapporterna har vintintressen i bostadsbolag men det nämns såklart inte) Argumentet är att hyror ska sättas friare mellan hyresvärd och hyresgäst så att marknaden kan “lösa” problemet.
Men där tycker jag analysen blir märkligt smal.
För samtidigt pratar vi nästan aldrig om klimatet, energin, materialbristen eller hur dyrt och resurskrävande byggande redan blivit. Vi pratar sällan om att flera länder som släppt hyrorna friare idag brottas med skyhöga hyror och ökad segregation. Det har kommit ut en ny rapport från Hyresgästföreningen där vi ser om hyrorna släpps fria kan de öka i kostnader från mellan tex 35% i Linköping till runt 82% i vasastan i sTHLM.
Och om vi nu ska prata subventioner så går redan idag ungefär 75% av bostadssubventionerna till ägt boende.
Det intressanta är egentligen hur fast debatten är i två läger: reglering eller fri marknad. Som om det inte finns andra vägar.
Varför pratar vi så lite om:
starkare skydd mot ockerhyror i andra hand?
hur Airbnb påverkar bostadsmarknaden, när regler nu släpps fria?
hur man kan skapa större rörlighet utan att människor känner sig bortträngda? tex få folk med stora lägenheter att byta till mindre.
hur vi bygger bostäder inom klimat- och resursgränser?
hur unga ska få trygghet utan att bostäder blir rena investeringsobjekt?
Det som kanske stör mig mest är att så många försvarar marknadshyror nästan som en ideologisk princip, trots att de själva sannolikt skulle förlora på det ekonomiskt. Som om marknaden blivit en identitet snarare än ett medel för att nå något.
Bostadsfrågan som många andra frågor är inte svart eller vit. Det finns ett helt spektrum av möjliga lösningar om vi bara vågar titta bredare på själva grundproblemet.
Markanden är väl inte längre vänster eller höger utan framåt eller bakåt?
Den fantastiska upplevelsen Dear economy, nu med excellent sajt där man kan testa sina idéer, praktiska workshop och tydliga exempel från verkligheten om vad ekonomin är och vad den (inte)ger oss. deareconomy.com
Antagligen behöver vi lite mer ‘epistemisk ödmjukhet’
Hittade det här på instagram vilket satte fingret på mycket just nu ändå.
Som när regeringen inte vill höra att en massa jurister är oroliga för hur vi skapar nya lagar och har skrivit det här debattinlägget “Larmet ljuder – sätt stopp för nedmonteringen av rättsstaten”(DN) och samt uppropet #jutoo som över 1500 jurister skrivit på. Utan Tidö håller kvar i att de inte gör något fel - trots all kritik. Eller att man inte ifrågasätter den egna gruppen efter kvittningshaveriet förra veckan. (En bra genomgång av allt detta och hur (dåligt) det går med den svenska demokratin finns via Ramona Snackar insta )
Men tillbaka till epistemisk ödmjukhet:
’När vi upplever att vi hittat något sant, vill vi ofta skydda det. Men i samma ögonblick som vi slutar ifrågasätta oss själva kan övertygelse stelna till en slags dogm.
Även sanna eller vetenskapligt grundade idéer kan hållas på ett dogmatiskt sätt om identitet och ego blir viktigare än nya data eller motargument.
Det finns något paradoxalt grundläggande i detta:
den som aldrig kan ändra sig är inte stark i sin övertygelse utan ofta låst vid sin identitet.
Och den som ändrar sig hela tiden efter senaste vinden står inte heller stadigt nog för att kunna försvara något alls.
Och en slags mognad i hur vi tar oss ann allt detta finns väl i att inte krampaktigt hålla kvar i det vi vet utan har en kärna som vi sedan förflyttar oss med att kunna säga:
“det här tror jag är sant utifrån det jag vet nu, och därför agerar jag också utifrån det men jag accepterar att jag kan ha fel om bättre argument eller ny kunskap dyker upp”
(+ att personligen tror jag det är viktigt att hålla fast vid grundvärdieringar kopplat till ny fakta)
Modet att stå emot grupptryck och ödmjukheten att realtivt snabbt kunna böja sig för ett bättre argument.
Och bias är där och stökar hur vi än gör. Kanske måste AI:ns - bias behandlas på likande sätt som oss människor?
En ny studie av Petter Törnberg och Michelle Schimmel ifrågasätter idén att AI-modeller i sig är “vänsterlutande”. Forskarna menar att språkmodeller snarare försöker anpassa sig till den person de tror ställer frågan.
I vanliga tester antar AI:n ofta att den granskas av akademiker eller forskare, som modellerna förknippar med liberala eller vänsterlutande värderingar. Då svarar de också mer “vänster”. Men när forskarna i experimentet tydligt skrev att frågeställaren var konservativ republikan skiftade svaren kraftigt åt höger.
Studien pekar därför på att mycket av den uppmätta politiska biasen kanske egentligen handlar om “sycophancy” alltså att AI:n speglar vad den tror att användaren vill höra snarare än en fast ideologisk övertygelse i modellen själv. Forskarna menar att AI därför kanske måste studeras mer som människor, där intervjuareffekt och social anpassning spelar stor roll.
Via Källkritik, fake news och faktagranskning på FB
Får mig att tänka på klassiken där man ville ha open calls för symfoniorkestrar och lät de sökande musikerna sitta bakom en vägg och spela så man inte skulle se om det var en man eller kvinna och på så sätt fick in fler kvinnor. Men det fanns även en djupare nivå av bias - man sen kom på att många kvinnor bar högklackat, så det blev ännu mer rättvist när man bad dem ta av sig skorna eller la ut en matta på väg fram till “väggen” så att man itne omedvetet kunde höra “kön” (flera studier finns på detta, här är en )
Eller när akademiska rapporter blivit bedömda som mer stringenta och korrekta när samma text blivit signerade av män istället för kvinnor (tester gjorda med exakt samma text)
Tips att ses och att göra:
11 Maj - Det skaviga matsystemet- Skavet IRL i maj med gäst- Maja Alskog Bredberg för att förstå hur matsystemet är uppbyggt, varför det blivit så sårbart och hur vi kan börja tänka annorlunda. Maja är den prisbelönta PR -strategen som fick nog och blev grönsaksodlare och sedan skrev den fantastiska boken Till Växten.
Torsdagen den 28 maj - Feed The Future policybriefsläpp med Agroforestry Network Philipp Weiss, Max Whitman, Sebastien Boudet, Karin Saler, Pär Holmgren, Maja Alskog Bredberg, Madeleine Fogde Flera grymma talare och paneler - anmäl dig här
10 juni - The Economics Of Happiness Film Screening and Soulful Conversations samtal och filmvisning med bla Helena Norberg-Hodge's och Douglad Hine
Ta hand om er nu!
P&k
Isabelle
Ett sista ps, - läs den fantastiska texten av Anna Branten om väven runt hennes far som nyligen gått bort <3