#6 Ovisshetens tid

Lära sig leva i mellanrummen, movement culture och cowboys

Feb 24, 2023

Senaste veckorna så har jag blivit besatt av serien Yellowstone. Ja, den är för våldsam och mansidealet lika gammalt som bergen bakom ladan men det är något med hästarna och vidderna. För er som inte vet - Kevin Costner är någon slags Gudfader typ i en modern western såpa med familjeintriger, cowboys, ursprungsamerikaner, politiskt maktspel om mark och att allt ska vara om det alltid har varit = så länge som de vita Costner gänget ägt marken, inte att de tillhörde urinvånarna först…

För det första drömmer jag om naturen, platsen och känslan av päls under mina fingrar. Fastän jag aldrig varit en hästtjej är det som att jag har fantomsmärtor av längtan. Jag tror det hör ihop med att känna sig liten i en stor värld. Att få se natur så vidunderlig att man tappar andan. Frihet. Någon slags motkraft till känslan av att staden numera kväver mig en aning.

Och kanske hänger det ihop med kunskapen av att naturen håller på att tas ifrån oss. En slags sorg. Jag grät när jag fick se en flock vildhästar ta fart i det fria. Att de bara får vara. De som annars känns som människans verktyg. För mig sådan konstig idé - kan det verkligen finnas hästar som får bo sådär i helt själva i en dal? Vem har gett dem lov till det? Fastän frågan borde väl vara vem har gett oss lov- att bara ta. För att vi kan?

Det är också spännande i en serie där cowboys lever för det där, lever nära naturen, vädret och är ett med hästarna. Samtidigt som att tukningen är en sådan stor del. Att kontrollera sin omgivning, djuren och marken. Viktigt vem som äger, vem som är chef. Det blir sådan motsägelse. Man lever för naturen men samtidigt inte med den. Det är en ständig strid där egot och andra (pengar/makt/tradition) intressen på något sätt står över och i vägen för den verkliga längtan till att vara ett - med.
Rings a Bell? Känns ju igen från mycket vi håller på med i samhället. Vi säger att vi bryr oss om vår natur, planet och medmänniskor men engagerar oss inte så mycket i en förändring som vi behöver.

Det är väl kanske mänskligt- men varför tänjer vi inte mer på gränserna? Utforskar det som skulle kunna vara något annat? Varför accepterar vi bara den rådande situationen?

Det är här jag vill komma in på mellanrummen. Känslan av att befinna sig mellan två världar. Den som vi har varit i ett tag och den vi behöver gå in i för att människan ska kunna överleva på den här planeten. Det vi behöver ställa om till. Transformera inte adaptera. Alltså inte göra som vi gjort förut med en grön twist utan vi behöver ömsa skinn och gå in i något annat.

Att leva i mellanrummet är kämpigt och ibland förvirrande. Ofta är det tydligt vad som vi behöver lämna. Vi vet kanske inte alltid hur eller vart vi ska (eller är överens) men är övertygade om att det måste ske. Det finns en stor tro på att vi kan göra det tillsammans. Samtidigt så är det ganska mycket business as usual i omvärlden. Det är lätt att bli frustrerad, arg och irriterad. Varför händer inte mer när vi behöver ändra oss? Forskarna är överens - let’s go!

Jag upplever det som att det finns vissa som har fattat eller så har de inte det. Det blir ganska tydligt i hur man pratar och agerar. Det finns många som jobbar med hållbarhet. Men det handlar kanske mer om att man lägger på ett lager "grönt” på det som redan är. Det finns ingen större förändring där. Ingen transformation. Eller snarare så saknas någon slags helhetstänk. Att det har landat i magen. Det finns få människor som det har landat i magen hos som inte förändrar större delar av sitt liv. Eftersom det man vet att fakta inte går ihop med hur man agerar. Men allt behöver inte skötas perfekt för det - väldigt svårt att vara hållbar i ett ohållbart system <3

Jag tror också att det hänger ihop med hur man skapar hopp. Har nog aldrig träffat folk med sådant krasst men positivt hopp och tro på människan som bland de aktivt klimatengagerade!

Ska försöka binda ihop dessa inledande cowboytankar

Att leva mittmellan två världar Klimatspykologerna sätter ord på det som skaver i denna post. Hur det är svårt att umgås till exempel med vänner vars klimatignorans man har svårt att förstå. Genomgå en middag med någon som oreflekterat bara pratar shopping eller hur det var på senaste flygsemestern. Rekommenderar även att prenumerera på deras nyhetsbrev som ni hittar här. Tycker även att denna gamla artikel om konstruktivt hopp från en av Klimatpsykologerna - Kali i DN är väldigt bra på temat.
📚Living Between Worlds: Finding Personal Resilience in Changing Times. Jungianen James Hollis har skrivit en bok om detta som jag nog vill läsa. Jag har försökt hitta bra poddar med honom men bara lyssnat på extremt dåliga intervjuer men han har nått så tänker ge boken en chans.

I mellanrummen kan det uppstå Flow.

Flow - att bli “uppslukad av en aktivitet och gå bortom sin reflekterande självmedvetenhet” Många jag träffar just nu går just nu på intuition. Man har en grundad baskunskap och vet att många nya saker måste hända men man vet inte riktigt vad. Eller hur. Bara att det ska finnas ett syfte och en mening. Det man gör måste göra skillnad. Ska inte vara där bara för att tjäna pengar eller vara en snygg pryl. Men man behöver också frångå de normala sätten som vi är vana att göra saker på. Och i de mellanrummen så behöver vi göra plats för att leka, testa, utforska och mötas. Man har som sagt en känsla eller snarare en vetskap om att en annan person har förstått och sedan tar man det vidare och ser vad man kan göra med det. Skapa tillsammans.

Paktivitet - passiv och aktiv samtidigt. Någon som utforskar detta i sitt jobb är filosofen Jonna Bornemark. Tycker det hör hemma här med flow. Hon skrev en mycket poppis bok om Det omätbaras renässans om hur vi på något sätt mäter sönder samhället och att det behöver finnas annat där också som vi inte kan mäta - det som finns i mellanrummen! Paktiviteten kommer från den senaste boken om att föda barn. När du är gravid är du inte en och inte två men samtidigt är du det. När du föder är du inte aktiv men inte heller passiv, samma sak i ett samhälle. eller tex när du åker skidor utför, du får kraft från backen men rör dig samtidigt. Jag är ett riktigt Bornemark fan - tipsar om Söndagsintervjun i P1 med henne men även Greenpeace podd systemskiftet här. Hon tränar också hästar och mörtar (!) på ett speciellt belöningssätt och när jag såg henne på Orionteatern så hade hon sin tamråtta i sin luva på scen och hennes hund sprang runt bland publiken! Det var magiskt!

“En vik är ett substantiv bara om vattnet är dött. När en vik är ett substantiv, definieras det av människor, instängt mellan dess stränder och inneslutet av ordet. […] Att vara en kulle, att vara en sandstrand, att vara en lördag, alla är möjliga verb i en värld där allt lever. Vatten, land, och till och med en dag, språket blir en spegel för att se världens liv, livet som pulserar genom allt, genom tallar och nötväcka och svampar. Detta är språket jag hör i skogen; detta är språket som låter oss tala om vad som väller upp runt omkring oss.[...] Detta är det levandes grammatik.” Ur boken Braiding Sweetgrass av Robin Wall Kimmerer

Om något är levande så kallas det inte “det” i språket Potawatomi. I boken Braiding Sweetgrass: Indigenous Wisdom, Scientific Knowledge, and the Teachings of Plants ger författaren Robin Wall Kimmerer en djupare förståelse för hur urfolk och hennes stam ser på naturen, att leva med den och i den. Att tänka generationer framåt men också se naturen som del av sin familj och hur samspelet med naturen speglas tom i språket som ovan. Hon är också en klassisk skolad botaniker och kan på något sätt skifta mellan det rationella synsättet på plantor och det levande arvet hon fått med sig hemifrån. Väldigt fin läsning.
Icke-linjär arbetsdag. Hur brukar ni lägga upp era dagar? Vilken tidpunkt är bäst för möten eller när är ni som spetsigast och behöver den tiden för att tänka? Den här artikeln från Fast Company tar upp vikten av att hitta dina delar av flow under dagen. Många jag känner går numera upp 5 för att skriva. Mest för att få lite lugn och ro inte för att arbeta som en “amercian psycho CEO som är uppe halva natten för det är så en successfull person agerar” utan mer för att det matchar deras rytm. Det finns dock en ‘gå in i väggen’ trend på tiktok “my 5-9” som visar filmer på allt folk hinner göra innan deras 9-5 jobb.
4 dagars arbetsvecka med egen rytm låter ju ännu bättre! 9/10 företag är positiva efter en stor studie i flera länder. Sjukskrivningar minskar, mäns tid med barnen ökade med 27% och produktiviteten likaså vilket innebär att vinsterna generellt blir bättre. Här är rapporten - läs mer om den i Wall street Journal eller i SVD. Det här är ju spännande ur ett förändringsperspektiv. Olika länder går ihop. Gör stor studie och får stort genomslag. Christer Sanne har länge slagit ett slag för mindre arbetstid länge för miljöns skull - hör honom i podden systemskiftet

Om att krampaktigt hålla fast i det som alltid varit - motsatsen till flow.

När mitt äldsta barn började på förskolan så tyckte vi att det var ganska kasst. Dåligt skött, vår unge var liksom annorlunda där. Personalen snackade skit om varandra. Men det såg bra ut på pappret. Fast det skavde rekommenderade jag ändå dagiset till andra! Antar att det var ett sätt att övertala mig själv om att vi hade gjort ett bra val till vårt barn. Efter något år fick vi chans och byta förskola och fick bekräftat hur dåligt det faktiskt hade varit. Men varför gjorde vi inget åt saken i stunden? Det är spännande att tänka på. Hur vi är fast i saker vi vill tro ska vara bra för oss.

Kulturkrig som speglas i en såpa- Yellowstone analyseras i NYT (Gåvoartikel =gratis). Serien behöver inte egentligen inte kodas som typisk republikansk men det finns drag. Många som aldrig flyttat från där de växte upp röstade till högre grad tex på Trump. Det finns en misstänksamhet mot globaliseringen både den ekonomiska och moraliska. Att “erkänna en abstrakt förpliktelse gentemot människor någon annanstans” kan anses illojalt och dumt. Nyckelordet är att vara rotad i myllan och de sina. Det går före det mesta annat.
Costner ska tydligen

”There’s a lot in “Yellowstone” that rhymes with the way recent politics has decoupled the term “elite” from actual wealth and power. You may have your own helicopter (like both Trump and Dutton(Kevin Costner)), but you’re only as elite as you feel.”

Att dö av vithet - att rösta för gruppen men mot sig själv.
Medelålders vita mäns levnadslängd i landsbyggdsAmerika minskar - en av de få grupperna som går åt fel håll i världen. Det beror på att de röstar mot saker som egentligen är bra för dem. De är emot Obamacare - för att de tänker att det är någon annan som “tar deras pengar och skor sig” inte att de själva behöver hjälpen. Eller tex. att det är för NRA och rätten att bära vapen för att man tror att faran är andra människor (skolskjutningar, gäng, tjuvar) fastän statistiken säger att det är vanligare att någon av dem begår självmord med just det egna vapnet. Väldigt förenklat av mig här men lyssna på den här 🎧 podden med Dying of Whiteness författaren Jonathan M Metzl (eller läs boken)

Influerandet i ditt flöde

Vi är aningslöst influerade! Jag fick äran att gästa podden Klimatgap med retorikprofessorn och klimatbeteendeforskaren Maria Wolrath Söderberg och Moa Svan. Vad har influencers för ansvar och hur funkar fenomenet? Får de oss att shoppa mer? Varför blir vi så påverkade? Vad har det för klimatpåverkan?
Kan de-influencing dock få oss att sluta shoppa? Finns en ny trend som är på g. Influencers som säger ifrån! Om det nu är att inte köpa så dyra saker, eller bara saker man behöver, eller tipsa om rent utsagt falsk marknadsföring - typ köp inte detta - det är skit. En slags motkraft till överkonsumtion. Läs mer om den i The Guardian.

Buffalo Style “looking good, hanging with the wild bunch” Ni vet när man är gravid och plötsligt ser gravida överallt. Nu fick jag spaning på Buffalo stilen som ju funnits väldigt länge och enligt I-D är ‘timeless’. Buffalo är inte kläder det är en attityd som återfinns(-fanns) i mode, bilder, musik och Londons subkultur. En blandning mellan streetwear, sportwear och high fashion med inslag av nitar, stora boots och cowboyhattar. Grunden till styling som vi känner den idag. Läs och se bilder på denna länk I-D. Jag kanske inte hade attityden på bilden ovan (nykläckt TV4-flicka för 18 år sedan skulle mest vara söt och snygg) men väl IRL. Spana in mina cowboyboots och kläder från när jag då hade just en street style utställning i Tokyo med Svenska Institutet och shoppat loss i Tokyos dåvarande second hand heaven! Som nu verkar ha spritt sig till resten av världen!

Nonsens och Ai

Enhörningar är nu lagliga att äga i Kalifornien. Om man hittar en! Hoppas det kommer komma en Yellowstone - Unicorn edition!
Första vännerna har nu blivit av med uppdrag pga Ai och är lite trött på alla inlägg om fenomenet överallt men:
- “Nice beard Grandpa” Tyckte det var spännande och kul när Jimmy Kimmel 2023 intervjuade sig själv från 2003.
- Dubbade filmstjärnor som faktiskt pratar ett annat språk. Synkroniserat. Det här är också ett framsteg men borde inte rösten också följa med?

Tack för att ni följer med mig genom min nya hästbesatthet.
Tipsa gärna vidare om nyhetsbrevet om ni gillar!
Hör av er vetja - det är kul!
Trevlig helg

p & k
Isabelle