#58 Du ska inte tror på det du tror att du vet! Myter i samtiden.

Non-tradgedy of the commons, vem är punk, self care som bred aktivism och survival of the samarbete!

Halloj!
Den senaste tiden har jag funderat mycket på de myter och vedertagna sanningar som formar våra liv. Normer och sociala idéer påverkar våra beteenden och beslut, och skapar ramar för vad vi anser möjligt. Föreställningar om vad det innebär att vara exempelvis man, kvinna, introvert eller en del av samhället styr ofta våra val – ibland utan att vi ens märker det.

I en tid som kräver förändring, oavsett om vi är redo eller inte, kan det vara värdefullt att ifrågasätta dessa "sanningar". När vi gör det blir det tydligt att mycket av det vi tar för givet faktiskt går att förändra – och det öppnar dörrar för nya sätt att tänka och agera.

Denna veckas “myten om”:
💡 Self Care - gör vi det för oss eller för att orka rebellera?

💡 Maslow visste! Men att tänka på andra passade inte in i rasistisk dåtid.

💡 Survival of the samarbete i kollektivet funkar visst! Tragedy of the commons verkar inte alls vara så?

💡 Vem är världsfrånvänd - en punkare eller en trendforecaster?

💡 Vi är ett med naturen, jag lovar vi är det!

💡 Ett matriarkat är inte som ett spegelvänt patriarkat.

💡 Vi kan tänka längre än en snabbleverans från Amazon. Samtiden premierar det bara inte.

💡 Bara för att jag kan, kan faktiskt inte alla andra…

---

💡Self Care – individualistisk njutning eller självbevarelsedrift?

Är self care något vi gör för att ta hand om oss själva, eller för att orka ta hand om andra? Ofta reduceras begreppet till en form av retail therapy – köp ett doftljus, ta ett bubbelbad, unna dig nya produkter eller en spa-dag. Det har blivit en industri värd över 10 miljarder dollar, där fokus ligger på konsumtion snarare än mening.

Men termen har djupare rötter. Den går att spåra ända tillbaka till Sokrates och fick nytt liv på 1950-talet, då läkare började använda begreppet för att betona vikten av att inte bara ta hand om sig själv, utan även om sin omgivning. Kanske är det dags att återerövra den ursprungliga tanken: att self care handlar lika mycket om kollektivt ansvar och hållbarhet som om personlig njutning.

Radical Self Care kom sedan av hur bla. The Back Panther party hjälpte communities runt omkring dem med allt från mat, till hälsokliniker till ställen för känslor och mental hälsa för att så kunna orka kämpa vidare. Så det verkade bottna både i värderingar och att fler skulle må bättre både för the womens righs- och civil rights movement. Self Care blev politiskt.

“Women and people of color viewed controlling their health as a corrective to the failures of a white, patriarchal medical system to properly tend to their needs. Self-care was “a claiming [of] autonomy over the body as a political act against institutional, technocratic, very racist, and sexist medicine,”

Översatt till modern tid och en allt varmare planet så kan man enligt denna Slate artikel tolka det som:

”Radical self love is your inherent sense of enoughness. It can’t be inherently gained . . . It cannot be exchanged for a capitalist-made external reality . . .”

Pga en nöjd person köper inte lika mycket, behöver inte lika mycket och tär då inte heller lika mycket på naturens resurser!

Samtidigt som med allt nuförtidn’ så finns det paradoxer:
Ni vet min favvis Andrew Boyd säger bla:

”Att ta hand om sig själv är en revolutionär handling, förändring börjar med oss själva
VS
personlig förändring är inte detsamma som politisk förändring - oavsett hur många meditations- och yogaretreater vi åker på kommer vi inte att förändra systemet, eller hur mycket vi än återvinner…

• Just om detta vrider och vänder också Frida Hylander om i Climate Psyched “Can we namaste ourselves out of the climate crisis? Att det är så lätt att fastna i analysen och ta hand om sig, men sen glömma bort agerandet so, skapar kraft framåt. Att de måste hänga ihop!

• Jag tycker också att det här inlägget: “The Inner Developement goals on trial av Jonathan Rowson var väldigt träffande och underhållande. Där han på något sätt kommer fram till att:
  “(IDGs) vill främja inre utveckling och dialog för att möta globala utmaningar, men kritiseras för att vara knutna till bristfälliga hållbarhetsmål (SDGs), förmedla en förenklad koppling mellan utveckling och moralisk godhet, samt riskera att förstärka det kapitalistiska status quo. IDGs försvarar sig med att de inte är en lösning utan ett verktyg för att lyfta viktiga samtal om människors inre och yttre utveckling.”
  Läs mer om IDGerna här
  

  Self Care och IDGer: Ett dyrt koncept eller något för alla?

  För egen del kan jag störa mig på att IDGerna är ett dyrt koncept – som en exklusiv klubb där man måste betala mycket för att få vara med. Det har också blivit något företag kan "ticka av" som ett steg i att visa att de bryr sig. I en post-competition-värld, där många grundare redan är svinrika, hade det varit snyggt om fler erbjöd tillgång till inre utveckling, smarta samtal och liknande – gratis eller åtminstone till ett överkomligt pris?

  Jag älskar när människor tar sitt inre på allvar – genom terapi, yoga eller andra sätt att möta sina svårigheter och utforska sig själva på djupet. Men som med allt annat finns det olika nivåer och vägar. 3x20 minuter terapi online via KRY kanske inte räcker för någon som ens haft en lycklig barndom. IDGer, yoga eller self care i ett badkar är såklart bra, men de är knappast hela lösningen.

  ---

  Om Skavet

  På tal om detta... förra veckan hade vi Skavet igen! För dig som inte varit med tidigare: Skavet är inte platsen där vi pratar lösningar, utan där vi aktivt stannar i det som skaver. Många som deltar har redan gjort en grundlig inventering av sig själva och omvärlden, och känner sig ofta ensamma i insikten om hur mycket som behöver förändras.

  Save the date för ny träff 28/1 - 2025 IRL i Stockholm.Du är varmt välkommen – även om du inte (ännu) uppnått kollaps-nirvana! ;-)
  

• Omställingsont kommer till Malmö 10/11 2025. Showen forskarna Maria Wolrath och Nina Wormbs gör med gäster där jag är med på ett hörn och som sålde slut i ett nafs i Stockholm. Biljetter hittar ni här.
  
  

---

decolonizing.love

A post shared by @decolonizing.love

💡 Tänk om vi blir lyckligare när alla är lyckligare? En reflektion kring Maslows behovstrappa

Maslows behovstrappa är ett välkänt begrepp, men det har också fått sin beskärda del av kritik. Modellen har anklagats för att vara ovetenskaplig, snäv och präglad av en västerländsk, patriarkal världsbild (oväntat?). Behov beskrivs som en linjär trappa där vi klättrar från det mest grundläggande till det mest sublima, men i verkligheten uppstår våra behov mer slumpmässigt och ofta samtidigt. Trots detta har trappan fungerat som ett konkret verktyg för att förstå mänskliga behov – även om dess ursprung rymmer en historia som få känner till.

Jag såg nyligen ett klipp (länkat ovan) och läste en artikel på resilience.org “The Blackfoot Wisdom that Inspired Maslow’s Hierarchy” som ni måste kolla in. Det visar sig att Maslow testade sina teorier på Blackfoot Siksika-stammen under sitt besök i deras reservat. Där mötte han en helt annan syn på hierarkier och behov än den han var van vid. I stället för att vissa människor behövde dominera andra för att upprätthålla en social ordning, fokuserade Blackfoot på att kollektivet skulle må bra. Deras samhällssyn gav upphov till en självkänsla som Maslow noterade var slående:

“80–90% of the Blackfoot tribe had a quality of self-esteem that was only found in 5–10% of his own population.”

En annan insikt handlade om rikedom. Maslow frågade vilka som ansågs mest framgångsrika i stammen och fick veta att för Blackfoot mättes rikedom inte i pengar eller egendom utan i generositet. Den rikaste personen var den som hade gett bort allt:

“For the Blackfoot, wealth was not measured by money and property but by generosity. The wealthiest man in their eyes is one who has almost nothing because he has given it all away.” (Coon, 2006)

Så varför tog Maslow inte med sig dessa insikter hem och inkluderade dem i sina publikationer? Enligt källor passade dessa tankar inte in i den tidens rasistiska världsbild. Att lyfta fram en urfolks filosofi som överlägsen den västerländska skulle ha varit alldeles för radikalt – vilket är synd, för tänk vilken påverkan det kunde ha haft på hur vi förstår världen och våra behov i dag.

---

Om detta brev är för långt för din mejlkorg
- klicka här för att komma till Chunks of Change i Substack.

---

💡Idén om tragedy of the commons, säger säkert någon då? Vi kan ju inte hålla ihop i kollektiven och alla roffar åt sig allt de kan själva? Och sen är vi konkurrenter i survival of the fittest?!

Det här kommer vakna läsare av Chunksen ihåg att jag har skrivit om tidigare. Såklart har Darwin pratat om survival of the fittest men det verkar har hört ihop med teorin om att vi skulle inte komma någonstans utan att samarbeta! Survival of the samarbete alltså! Det passade dock inte riktigt in bland vita marknadskonkurrerande män och glömdes passande bort!

Allmänningens tragedi handlar om att vi är gjorda för att roffa åt oss mer än vad vi egentligen behöver, det skrev jag också om i samma veva som ovan men vi kan gå in på det mer på djupet:

"Tragedy of the commons" har kritiserats för att främja privatisering, att de motiverade till en nedmontering av ursprungsbefolkningars samhällen och privatisering av deras marker och bortse från möjligheten till gemensam resurshantering

Elinor Ostrom är väl den forskaren som fått mest uppmärksamhet för att motbevisa ursprungsteorin bla i Governing the commons. Hennes forskning visar att lokala samhällen kan skapa hållbara lösningar med tydliga regler, rättvis övervakning och konfliktlösning. Hon betonade mänsklig kapacitet, institutionell mångfald och vikten av samarbete – en hoppfull väg framåt för hållbar resurshantering.

Hurra!

---

gurgin

A post shared by @gurgin

💡Idéen om vem som är världsfrånvänd? Vem är punk?

Älskar Gurgins inlägg ovan (älskar honom punkt bara - följ) men några snippets ur det ovan:

“De som jag under min uppväxt såg som verklighetsfrånvända visade sig ha mycket att lära mig. De vågade avvika, ta ställning för de svagaste och var otroligt modiga i sina ställningstaganden. “Jag var aldrig punkare - jag tyckte de var weirdos” “Jag vet nu - att vänlighet är punk, att skydda de försvarslösa det är punk” “vad är mer punk än offentliga bibliotek, allemansrätten, klimaträttvisa och hyresrätter?”

Bli en rebell genom att köpa en tröja på H&M?

💡 Med det i bakhuvudet vad är rebelliskt och coolt idag?

Vet inte riktigt om jag får ihop den här spaningen men ska försöka. För om bibliotek är punk, att stå för något med grundvärdering är punk. Men många olika små subgenrer idag snabbt blir kommersiella. Man börjar snarare i merchen än värderingen, sammanhållningen, vilja och tanken om att föra fram och stå för ett budskap?
Den yttre labeln som samhörighet är det som räknas. Och det hör väl ihop med att vara en konsument snarare än en medborgare. Köp dig fri från gårdsstädningen i bostadsrättsföreningen, donera en slant till välgörenhet har blivit nivån på samhällsengagemanget? Hiphopare vaskar champagne istället för att vara på barrikaderna eller som Pharrell Williams - gör en Master Class om Empathy och samtidigt uppträder på en fundraising för de israeliska armén IDF…

Så är myten här att vi ser på punkare och icke mainstream som “världsfrånvända” när det nog är tvärt om?

Vad skriver trendmagasin som Elle, Icon magazine osv om idag? ÄR det gamla idéer om vad som är trendigt, rikt och välinformerat som att hylla fast fashion företag och flådiga resor? Ska SVT verkligen göra ännu ett reseprogram om någon som åker iväg med sin fiende till ett fult resemål (snark)? ÄR det komiker som är de man ska skratta åt eller många av våra nutida politiker som är som clowner. Upp- och nervända världen.

---

rutger_bregman

A post shared by @rutger_bregman

💡 Vilken sida av världshistorien är vi på?
”Whatever you’re doing is what you would’ve done”

Rutger Bregmans i posten ovan om att många är vi som tror vi “gör rätt”

“The Joker, those kinds of people does exist, but they are very rare. The kind of people that just enjoy being sadistic. Most people that are on the wrong side of history actually believe they are doing the right thing. We can do very bad things in the name of loyalty, inte the name of friendship and comradeship.”

men skriver sen också ovan om David Slacks quote…

“Remember sitting in history, thinking: if I was alive then, I would’ve…
You’re alive now.
Whatever you’re doing is what you would’ve done.”

How will the historians of the future look back on us?”

💡 Idén om att ett matriarkat är antagligen inte ett spegelvänt “rosa” patriarkat.

Det här är också spännande att tänka på och har även skrivit om detta tidigare angående Barbiefilmen som kom förra året där Barbieland typ är som vårt samhälle nu bara att kvinnor styr allt i en rosaskimrande värld (bra take på detta instagram @feministaboulus).

• Näringslivet är ett relativt nytt nyhetsbrev som jag tycker mycket om - där skriver Isabell Stolt om Bäddat för: matriarkatet, Om att börja se omsorgsarbete som avgörande för mänskligheten. Hon tar oss med på en resa i allt från hur både Jordan B Peterson och Bell Hooks ser på att det är bra att bädda sängen men från två utgångspunkter till klipp på - hur skulle det vara om kvinnor skrev alla heliga skrifter back in the days. Mkt spännade.

“Arbetet med att ta hand om sitt hem, sig själv och andra kommer ses som andlig praktik i sin omhändertagande natur. Alla behöver inte vara den som bäddar, men hushållsarbete och barnuppfostran är det som gör att vi växer - faktum är att denna typ av skills behövs för själva fundamentet till hur vi växer upp och blir till i varandras ögon. Att vara uppmärksam på vad du behöver, vad andra människor runt dig behöver och sedan agera på det.”

mangutv

A post shared by @mangutv

• Och i detta gränsland mellan om man nu vill kalla det feminina och maskulina värderingar värderingar lyfter Vandana Shiva (love her!) fram något väldigt intressant. Hon beskriver hur vetenskapen – som givetvis har bidragit med mycket gott – också banade väg för en separation mellan att tänka och att vara. Denna separation förändrade vårt förhållande till naturen och förstärkte en patriarkal syn på världen som något att dominera och exploatera.
  

  Med den industriella revolutionens framfart blev detta synsätt ännu mer framträdande. Människan började se sig själv som något skilt från naturen, inte en del av den, och naturen reducerades till en resurs som vi kunde styra över och utnyttja. Den här uppdelningen – mellan människa och natur, tanke och varande – har haft enorma konsekvenser för hur vi ser på världen och oss själva.

💡 Idéen om att vi tänker kortsiktigt

Börjar vi skönja ett mönster här med att extraherande, “uppe-i-huvudet-, separerade-från-naturen” tänket passar ganska bra med industrialiseringens framfart? Svårt att tänka långsiktigt på tex miljö och klimat när de politiska cyklerna bara är 4 år, eller investera längre än en kvartalsrapport… Det finns flera bevis på att vi gillar omedelbar tillfredställelse tex. det klassiska Marshmellowtestet eller att man måste se alla avsnitt på en serie på en enda kväll samtidigt som man spelar Blocket blast på telefonen…

Detta verkar vara ett inlärt beteende snarare än något som alltid behöver vara så för människor. Jag tänker att när jag är långt ifrån butiker och vänjer mig med det behöver jag inte ha allt lika snabbt som annars. När internet kan leverera på en dag blir vi besvikna när det inte gör det. När internet går snabbt blir man galen när hjulet bara står och snurrar… Dopaminkickar och annat spelar in.

7 generations tänk - tillskriver man flera olika urfolk runt om i världen. Men det är väl väldigt förenklat

Haudenosaunee-konfederationen (Irokeserna).

Sjugenerationstänkande är en princip från nordamerikanska urfolk främst vad jag förstår Haudenosaunee-konfederationen (Irokeserna) som handlar om att fatta beslut med hänsyn till vilken påverkan de har på de kommande sju generationerna.

Det betonar långsiktigt ansvar, ekologisk balans och rättvisa över tid. Människan ses som en del av naturen, och allt är sammankopplat – beslut inom ett område påverkar andra. Filosofin uppmanar till att prioritera hållbarhet, gemenskap och rättvisa, för att lämna en värld som är bättre för framtida generationer. Det är ett sätt att tänka bortom kortsiktiga vinster och fokusera på långsiktigt välbefinnande.

Kort sammanfattat:

1. Långsiktigt ansvar: Beslut idag ska gynna kommande sju generationer.

2. Ekologisk balans: Vi är en del av naturen och måste vårda resurserna.

3. Helhetsperspektiv: Allt är sammankopplat – sociala, ekonomiska och ekologiska system.

4. Etik och rättvisa: Rättvisa över tid – vi har ansvar att lämna en hållbar värld efter oss.

5. Kollektivt beslutsfattande: Viktigt att ta in olika perspektiv för att förstå långsiktiga konsekvenser.

Det är en filosofi för hållbarhet, gemenskap och respekt för framtida generationer.

En annan mer västerländsk take på detta är Cathedral Thinking. Idén om att vi börjar bygga gigantiska katedraler utan att själva ens kunna få se dem klara, jag har inte dykt så djupt i det men finns intressanta aspekter om man googlar.

---

💡 Idéen om meritokrati - bara för att jag kan, kan faktiskt inte alla andra…

Meritokrati bygger på tanken att framgång enbart är resultatet av hårt arbete och talang. Men det är en förenklad idé som ofta ignorerar hur våra möjligheter formas av generationer av beslut, omständigheter och strukturer. Bara för att jag har lyckats göra något, betyder det inte att alla andra har samma förutsättningar.

Om vi kopplar detta till tanken om de sju generationerna kan vi se att vi inte bara står här som individer, utan som resultatet av val och handlingar från de generationer som kom före oss. Våra liv i dag är formade av deras uppoffringar, kamp och beslut – både de stora och små. Det handlar inte om att ta ifrån oss vårt eget ansvar eller våra insatser, men att erkänna att vi inte börjar från samma utgångspunkt.

Vi påverkas av en komplex väv av historiska, ekonomiska och sociala faktorer. Detta betyder att framgång inte bara handlar om individuell förmåga, utan om sammanhanget vi befinner oss i – och det arv vi bär med oss. Att ignorera detta är att förminska både de som kom före oss och de som kämpar i dag med andra förutsättningar än våra egna. Filmen ovan är en svensk variant av klassikern 100 dollar bill race.

---

Ok folk’s!

Fyll gärna på med fler myter - mycket spännande tycker jag, att se på det som formar oss.
Och finns väl många fler - trickle down economics, att vi inte kan förändra vårt ekonomiska system, trots att det är vi som hittat på det osv.

Sista jobbveckan! Kämpa!
<3

Isabelle