Halloj!
Jag har så länge jag kan minnas önskat att jag var bra på en grej.
- Den där isabelle - hon kan allt om handstående!
Eller kapitalistiskt kanske jag borde tänkt hon kan allt om: “optimering av tillväxt på en nischad underrated marknad” eller dylikt. Ni hör ju, inte min forte.
På senare år så tycker jag nog mer att min bredd är bra. Men det hade varit enklare att nå ut stort, med bara ett budskap, en slags niche. Samtidigt tänker jag numera snarare tvärt om. Att kan jag skapa en slags nod som är kärnfull, värderingsstyrd, på riktigt och genomtänkt. Där andra kanske kan komma och vila, hämta lite info och ny tankar för att ta med sig något ut i sina noder och bli starkare där, så kan det skapa en väv styrka och bredd.
Tove tipsade mig mig på temat om denna text av Rachel Donald:
“But how do we scale this up?” I had the same discussion yesterday over lunch, and my response is the same: I don’t want these things to scale up. I want them to scale out. Where before we had centralised pillars of power, I dream of a world of networks of support. I dream of a web, not a palace, for palaces eventually become tombs.
Så hur förstärker vi dessa nät, vävar, sammanflätningar?
Vad har vi för noder, sambandscentraler runtikring oss?
Vad kan vi hjälpa varandra med?
Hur kan jag skapa något inte för att blir större och mäktigare i sig, skita i resultaten, gör det för att det känns meningsfullt. Värt att göra bara för att, inte för att det behöver leda någonstans?
Älskar den tanken och känslan. Och tänker samtidigt att det är så få grejer som går att skala upp utan att tappa fotfästet? “I dream of a web, not a palace, for palaces eventually become tombs.” love it!
“But given the scale of complexity I no longer believe that ideas can light the way; it must be people, living beings; scaling back and peeling away.”
Spring om någon har en “lösning!
Rachel Donald har ett nyhetsbrev och en podd Planet Critical som jag följer och rekomenderar. I texten om att Scale out skriver hon även om frustrationen om att vara mitt i mellan och allt snack, om lösningar,:
"Ärligt talat, jag känner mig frustrerad när jag hör frågan, 'Vad kan vi göra?' Jag vet inte vad du kan göra. Du måste själv lista ut vad du kan göra.
Och om du inte vet det nu, är det enda du kan göra att fortsätta lyssna. Du har ett panel framför dig med enormt samlad kunskap om polykrisen, som inte kan lösas med ett enda magiskt svar eller en lösning som kan skalas upp. Det är poängen.
Och om någon kommer och ger en 'lösning', då föreslår jag att du springer åt motsatt håll från dem. Det är upp till dig att ta till dig kunskapen från dem som forskar om detta och tillämpa det på din lokala situation. Fram till dess, fortsätt lyssna."
“To the business leaders out there: if you’re not uncomfortable, you’re either not in the right rooms or inviting the right voices in.
Apropå att springa därifrån om någon kommer med “lösningar” gillade jag den här texten på linked in av Clover Hogan:
Bringing activists from the outside in does three things:
💡 Allows you to see the problems in a new light, through the eyes of people with different perspectives and lived experiences. This opens the door to more radical, outside-the-box thinking (and truly transformative solutions).
💘 Validates the often-unspoken feelings of your employees, and gives license to them to lead the change from within.
⛈ Makes for a more resilient culture. There's only so long you can put off bursting the bubble of climate denial — because disruption will soon come by way of regulation, or the climate crisis on your doorstep. Opening yourself up to (constructive) challenge allows you to get ahead of that curve.
Tillfoga mögel till bilder som kreativt grepp
Apropå sporer, väv, mycelium en gammal fotografvän till mig från Brasilien Andre Passos skickade precis den här filmen, en slags 8 min minidokumentär. Han blev deprimerad, stängde sitt arkiv under tiden och när han kom tillbaka hade många gamla bilder börjat mögla. Nu skapar han aktiv konst av processen! taktilt och levande, och out of his hands… Fint!
🦠🍄Apropå mögel och ekosystem. En Cheetos påse glömdes i en grotta i nationalparken Carlsbad Cavens i New Mexico vilket gjorde att grottan behövdes saneras. (Tipstack Patrik Kruse) En liten påse - stort avtryck:
“The processed corn, softened by the humidity of the cave, formed the perfect environment to host microbial life and fungi. Cave crickets, mites, spiders and flies soon organize into a temporary food web, dispersing the nutrients to the surrounding cave and formations. Molds spread higher up the nearby surfaces, fruit, die and stink. And the cycle continues. “
A slower urgency
Skynda långsamt kanske måste återupplivas,
"Att sakta ner handlar inte om hastighet. Det handlar om medvetenhet, och jag vill inte göra medvetenhet till en intellektuell idé. Det handlar om närvaro."
Apropå sägningen ovan så gillar jag den här texten av Bayo där han just skriver om att när vi går in i krisläge, skyndar på - det är då vi blir fartblinda och tappar helheten, ser det som redan finns runtikring oss, fortsätter jaga på. Vi missar världens komplexa processer, där förändring sker genom samspel mellan människor, djur och andra element i naturen. Att vi borde se oss själva mer som en del av kompostering vilket innebär att vi omfamnar det långsamma, kaotiska och oförutsägbara i vår samverkan med världen, och ser oss själva som en del av en ständigt pågående process, snarare än aktörer med full kontroll över utgången!
🌻 Har tipsat om denna ljuvliga text tidigare om “human composting” om att bli ett fält av vallmo när vi dör, men tåls att läsa om igen.
🪷 Den flyktiga lyckan/medvetandet
Det försöker jag verkligen aktivt tänka på men kanske också uppleva. Få tag i små stunder under dagen istället för att det ska bli tex. 20 min aktiv meditation. Tänker att lycka är också en sådan grej, flyktiga tillfällen som man behöver samla in snarare än en långvarig tillvaro. En av de yogalärarna jag gillar mest (hah insåg nu när jag skrev detta hur lite jag identifierar mig som en yogi fastän jag hållt på i 25 år) anyways, han brukar spela hög hiphopmusik, säger att vi inte gör rätt om vi inte trillar och “leker” . Att det svåra är inte att vara närvarande i lugn och ro det är ju att göra det när det stormar. Tänkte då på denna reel med Asabea på insta när hon yogar med klängande barn på sig.
Navigera genom den fysiska, psykologiska och känslomässiga turbulensen i vår samtid
“Vi befinner oss i en övergång mellan två världar, där framtiden är oklar och nuet känns alltmer ohållbart och irrelevant. Denna instabila verklighet erbjuder ingen stadig grund att bygga på, utan vi befinner oss i en miljö präglad av ökande rädsla, sårbarhet och osäkerhet. De kartor vi tidigare använt för att orientera oss i sociala, ekonomiska och miljömässiga landskap fungerar inte längre. Vi navigerar i okänt territorium där gamla regler inte gäller och nya system ännu inte har tagit form.
Denna desorientering påverkar vårt kollektiva psyke, vilket skapar en känsla av oro och rädsla inför framtiden. Att förstå och hantera denna psykologiska osäkerhet är avgörande eftersom den påverkar vårt samhälle och hur vi föreställer oss framtida möjligheter.
För att kunna skapa en framtid som är både inkluderande och hållbar, måste vi först möta och hantera denna fysiska, psykologiska och känslomässiga turbulens. Vår förmåga att navigera och omvandla denna utmanande tid kommer sannolikt att avgöra om vi faller i konflikter eller hittar en väg framåt tillsammans.”
Texten kommer från ett nytt “Letter” från Dark Matter labs som är värt att ögna igenom, och det påminner om det vi faktiskt gör i Skavet. Igår kväll träffades runt 50 pers för att prata om radikala framtider - det blev mycket bra. Vi ses online på torsdag 08.00-09.30 om ni vill vara med då!
Kortare länkar:
💸 Ekonomiskt kollaps - vad finns det för trender, tecken på det? och vad kan vi göra? Missade denna text av Jem Bendell från i somras. Dessvärre lider jag av sjukdomen “Instant economic narcoleptica” så har försökt läsa den ett par gånger nu men texten blir av någon anledning mest gibberish. Konstaterar i vilket fall igen att det ser ju inte så bra ut samt att “gör de operationerna du kanske behöver i din kropp och de underhållsarbetena som behövs på ditt hus - så fort som möjligt.
🎥💸 Har vi råd med dem rika? Breaking Social filmen som Fredrik Gertten gjort och jag skrivit om tidigare, finns nu på SVT Play.
📚 På min läslista står Thomas Pikkettys nya bok Nature, Culture and inequality - läs review I The Guardian “Politik och kollektiv mobilisering spelar en stor roll i ojämlikhetens utveckling. Han avvisar tanken att stora ojämlikheter är naturliga eller nödvändiga i en marknadsekonomi. Piketty förespråkar fortsatt progressiva skatter på inkomst, kapital och arv, samt mer investeringar i utbildning.” Wish me luck med tanke på ovan.
🛢️ Microsoft hjälper oljeindustrin
De ertappade med att publikt prata om hur deras AI-satsningnar skulle rädda oss från klimatkrisen samtidigt som de bakom stängda dörrar försett Exxon mobile och Chevron med samma verktyg för att hitta oljereserver och maximera oljeproduktion. Stort avslöjande i The Atlantic
🤒 Unga vuxna oftare korttids-sjukskrivna. Svt gjorde reportage med många äldre som minsann sa att “jag har inte sjukskrivit mig sedan 1983” Det går kanske att oja sig över detta men skulle det inte vara mer intressant att se om de blir mindre långtsidsjuksrivna isåfall? Eller smittar andra mindre? Är bättre vänner? Trevligare partners? Kanske är det tom sunt?
🌳 Ny rapport visar att naturliga sätt att mota klimatförändringar är bättre än engineerd:
”In a review of 87 studies published from 2000 to 2021, 71% demonstrated that nature-based solutions were a consistently cost-effective approach to mitigating hazards. Among these studies, 65% found that nature-based solutions are more effective in attenuating hazards than engineering-based solutions.” Se kort info på insta hela rapporten här.
👩🏻🎤 Boka min föreläsning Framtiden i Våra händer! Har lite tid i slutet av oktober och slutet av november/början december kvar! Ovan ser ni vad Per Grankvist så fint skrev i våras. (missa inte hans nyhetsbrev Vad vi vet och Per Förklarar
Är du en post-apokalyptisk aktivist och vilken sort är du isåfall?
Denna rapport är intressant! (tipstack Jeanette Eggers)
Och säger som Maria Soxbo - alla läskunniga vuxna borde vara en klimataktivist!
Kampanjande (A): Aktivister kombinerar hopp och konfrontativ aktivism genom protester och praktiskt arbete för att påverka social förändring, även om katastrofer ses som oundvikliga.
Sorg (D): Dessa aktivister har förlorat hoppet, drar sig tillbaka från konfrontation och fokuserar på att bearbeta sorg och finna mening trots kollapsen.
Byggande (C): Aktivister finner nytt hopp genom praktiska, icke-konfrontativa aktiviteter, som att arbeta med naturen och bygga lokala, hållbara gemenskaper.
Att göra det rätta (B): Konfrontativa aktivister drivs främst av etiska skäl som ilska och plikt, snarare än hopp, och strävar efter att upprätthålla värdighet och rättvisa trots framtida kollaps.
Trevlig helg!
Hoppas ni får det fint!
P&K
Isabelle
Wow 🙏 ...... så värt det, skulle dottern sagt, att läsa dessa rader en lördag eftermiddag 👌
Tack för videon om fotografen. Så inspirerande!