Hej!
Jag är på en resa, inte bara själsligen utan jag är på väg hem efter en två veckors tur i Belgien och Holland med tåg. Min mamma i Belgien skulle opereras (allt gick bra) och jag passade på att göra lite (jobb-) stopp på vägen. Tänker att det är så man får resa med tåg och i allmänhet nuförtiden. Göra det till en längre och mer på djupet affär, snarare än en snabb inflygning.
Började i Amsterdam hos vänner från Bali, vi åkte till både Utrecht, Maastricht och Limburg. Efter det över till Belgien och Eu parlamentet i Bryssel, några nätter i min gamla hemstad Gent för att avsluta vid belgiska kusten. Nu stopp i Hamburg på vägen hem, numera helt marinerad i choklad som sig bör.
Acceptans - är inte stillstående
Har under veckorna borta fått se och höra många olika familjehistorier. Nedärvda trauman, halvtrasiga familjer och städer med spår från förr. Tänkt mycket på att vi kämpar för något slags avslut, en enda lösning, för att rädda något, acceptera. Att vi på något sätt blir klara. Men att allt är levande och i rörelse. Att när man accepterar något så finns det ändå sorg, ilska och känslor kvar men att de kanske är mer ok, mer närvarande. Att de är “hittade” istället för att vilt kaosartat flyga omkring…
Och det är väl i detta: familjen, historia generationer som jag lite bygger veckans brev på:
🌳 Min gammelmorfar Maurice som var med i motståndsrörelsen och en fena på skriva kärleksbrev.
🌳 Acceptans. Är nog inte att vara klar - den är också rörlig?
🌳 The 7 generations principle - Vi är hela tiden en massa saker samtidigt. Dåtid, nutid och framtid. Att vi behöver bli bättre på att bejaka det i allt vi gör.
🌳 The Honorable Harvest - hur kan vi inkludera framtid och dåtid när vi gör saker praktiskt?
🌳 Åka tåg genom Europa- tips. Jag har samlat mina lärdomar!
🌳 Matssystemet - ännu en film om att göra omställning.
Agnés mon amour!
I Belgien så fick jag ett inramat kärleksbrev från min gammalmorfar Maurice till min gammelmormor Agnés, skrivet under kriget 1917. Maurice var yrkesofficer, hann med en sväng till Afrika och blev sedan skadad i benen under första världskriget och efter det handikappad. Han har också ritat teckningen och de fina orden:
”När du vill älska mig, när du strävar efter att förstå den berusande känslan av lycka som kärleken ger upphov till. Under tiden, för mig, slappnar din själ av likt en nyblommad blomma, som en ny eld som uppstår från dagens första strålar.
När du önskar att älska mig, är din leende mun en framgång,
en mild och ständigt närvarande känsla av njutning.
Att öppna sig ännu mer, ÅH! Älskade AGNES.
Jag skulle kunna låta mig bli uppslukad eller ge dig kyssar.”
Under andra världskriget tillhörde han den Belgiska motståndsrörelsen. Tyskarna hittade illegal radioutrustning på deras vind och han verkade också hålla på med nån slags smygpress. Tillsammans med deras son Leon blev han bortförd till Merksplas, dock lyckades sonen fly. Pappa Maurice fördes som politiskt fånge till tyska koncentrationslägret Recklingshausen och där han satt i 9 månader. 2 timmar innan amerikanarna befriade lägret 27 mars 1945 så sköts han i nacken tillsammans med 16 andra män. 💔
Under åren så visste jag några få detaljer men aldrig så här mycket.
Och det är här som det börjar bli ännu mer intressant. Varför är inte det här en legendarisk historia i vår släkt? Varför berättades det ingenting om detta? Jag hade nog själv lyft det vi varje sammankomst. Låtit det leva vidare för att minnet skulle bevaras. Inte kanske per se av just honom men av krig, motstånd, styre och annat?
Hur mycket har vi inte tappat under en generation? Vi skriver ”aldrig igen” i sociala medier samtidigt som det händer framför våra ögon. Vi tar över hus men får ingen instruktion om hur det funkar eller hur det mår bäst? En karta över trädgården man ärvt och vad som gror - hur och var?
Vi vill inte göra uppoffringar nu för dem som kommer sen. Men har glömt att vi kan ha allt bra, leva i en demokrati för att andra kämpat innan oss.
Jag har lärt mig att stadiga plantor behöver djupa rötter när det svajar och för att få mer näring, och det gäller väl även oss? Vi behöver veta mer om system och hur det mesta sitter ihop. Hur vi är del av, snarare än en enslig person eller en enda lösning i sin silo. Det funkar inte så. Vi behöver tänka bakåt och framåt. Och här och nu.
7 generationer
Ibland i regenerativ hållbarhet så brukar det gamla indigenous 7th Generation principle lyftas.
Alltså att man ska i beslut och generationer tänka 7 generationer framåt men också vad det är som bakåt som har skapat oss. På vems axlar vilar mina framgångar…
Den gamla filosofin hos Haudenosaunee-förbundet (Iroquois), erkänd som världens äldsta demokrati och tros vara modellen för den amerikanska konstitutionen, grunddokumentet för den mest mäktiga och välmående nationen på jorden. Maori, Nya Zeelands ursprungsbefolkning, har liknande koncept som det sjunde generationens princip, genom att recitera whakapapa eller släktträd för alla ting, vilket är centralt för alla Maori-institutioner och knyter samman människor med de förflutna, nutid och framtid samt den icke-mänskliga världen. På så sätt tänker man att allt är sammanlänkat: luft, vatten, land och djur.
I vårt candy crush instant feedback knarkande samhället känns detta avlägset men gör vi inte en massa saker ändå utan att veta var de faktiskt kommer att landa?
I detta så finns det också ord för The Honorable Harvest som biologen/författaren och eco environmentalisten Robin Wall Kimmerer har skrivit:
Hur kan vi förbättra vår relation med naturen/planeten/jorden genom att betrakta det som familj, en del av oss snarare än bara en resurs?
Det hedervärda skördeprotokollet, en praktik både urgammal och brådskande, gäller för varje utbyte mellan människor och jorden. Dess protokoll är inte nedskrivet, men om det var det skulle det se ut något så här:
Be om tillåtelse från dem vars liv du söker. Följ svaret.
Ta aldrig det första. Ta aldrig det sista.
Skörda på ett sätt som minimerar skada.
Ta bara vad du behöver och lämna något för andra.
Använd allt du tar.
Ta bara det som ges till dig.
Dela med dig, precis som jorden har delat med dig.
Var tacksam.
Återgälda gåvan.
Ge näring åt dem som ger dig näring, och jorden kommer att fortsätta i evighet.
Detta har jag också hört att flera börjat få in i sitt företagsbyggande som en riktlinje! Spännande!
📖 Ni har väl inte heller missat Robin Wall Kimmeres bok Brading Sweetgrass som är en quote-maskin (kanske är det negativt i vårt carpe diem skadade samhälle?) men där hon blandar västerländsk biologtänk med sin urfolkskunskap. Älskar den,
Om att åka tåg:
Att åka själv såhär ger tid att tänka. Nästan alla jag träffade på vägen, släkt och vänner pratade om alla flygresor de skulle göra nu under påsk och i sommar. Då blir en tågresa både in your face-igt men också ett ifrågasättande av min egen övertygelse. En del av mig blir ju lite - ah det spelar ingen roll vad jag gör SUCK och en annan får mig att tänka på varför det ändå känns bra. Och det är väl i det där som tankarna ständigt går.
Ah orka!!
vs höra ännu mer nyheter om hur illa det är
vs tänka på vad jag ska kunna säga till mina barn i framtiden. Och till mig själv.
Vad vill jag vara för en slags människa?
Vad vill jag stå för?
Vad ger min mening?
Vad vill jag lämna för avtryck på den värld vi lever?
Och samtidigt igen. Det bästa skulle ju vara att inte finnas eller åka alls. Så det finns en massa olika grader i helvetet. Men åka tåg är ändå inom en skala jag kan motivera.
🚂 Till Amsterdam åkte jag tåg - sedan vidare till Belgien där jag har min släkt. Om jag skulle ha flugit så hade jag gjort av med 277kg mer utsläpp enligt klimatsmartsemster.se. Jag började i Stockholm 17.30 på kvällen - sov en natt i egen kupé med skön madrass, vaknade i Hamburg vid 0600 och var i Amsterdam strax efter lunch. Tågen i Tyskland är rena, snabba och perfekt wifi.
Fick massa tips av min vän, designern Emma Olbers som är en tågräv och sen gjorde jag två tågluff/åka tåg for dummies (som jag kände mig innan jag fattade hur man ska göra) som finns på Instagram. Första posten om att boka interrail/komma iväg och ett inlägg till med en massa bra tips jag fick från folk som brukar åka tåg.
Väl i Bryssel så träffade jag Eu parlamentarikern Jakop Dalunde som precis släppt en rapport i EU om att göra det enklare att boka tåg inom europa (den hittar du här). Några key findings: (och nej jag tillhör inte miljöpartiet om ni nu vill sluta läsa bara därför hehe - vi började snacka på Instagram).
Flyget har ett system som heter Amadeus. det är därför man får 6 bokstäver när man bokar som funkar överallt samt att man kan gå in på en sajt och söka alla flyg. Tågbolagen vill inte det - och Jakops rapport handlar just om att underlätta för personer att boka tåg och samköra alla olika system eftersom det nu är lite av en djungel. Jag fick också lära mig att Sj har inte längre en samhällsstjänst-funktion (använder nu nog inte rätt terminologi) utan de ska konkurrera som ett vanligt företag. Samtidigt är de beroende av den svenska infrastrukturen och när det inte satsas på den så blir det alltså krångel för SJ (signalfel, löv på spår etc är alltså inte SJs fel). Dessutom så får de betala skatt för att använda infrastrukturen vilket gör det dyrare och jämför då med flyget som får sådana skattelättnader att bränslet typ betalas av staten.
Jakop visade mig runt i parlamentet och vi pratade mest om demokrati och hur det funkar i Eu. Så nyttigt att höra. Demokrati och våra system ska ju funka så att vi vanliga medborgare inte ska behöva veta eller bry oss så mycket. Samtidigt så upplever jag att vi numera vet för lite så att vi ständigt är besvikna på processerna och ibland kanske ”röstar fel” för att vi inte förstår vad vår röst verkligen innebär. Som med mycket annat upplvert iallafall jag att vi behöver bli bättre på att förstå samband och processer. Gillar Jakops uttalade om att ”demokrati är att så många som möjligt kommer överens om saker de egentligen tycker är minst dåliga. Snarare än att bara få fram allt man själv bara vill. ”
Det är och ska vara ett gnetade, givande och tagande. Samtidigt så snurrar världen så fort nu och då hinner det där gnetandet sällan med!
Matssystemet - även det ett rullande kretslopp
Ännu en film är gjord för Spilloteket och deras projekt Spill ingen tid som är kostnadsfria temadagar för högstadiet på tema Mat, kläder, identitet och prylar. Väldigt roligt att få vara med och göra! Tipsa gärna era lärarkompisar, folk på er barns skola osv. Så att högstadiebarn kan göra omställning!
🎧 Apropå mat så lyssna på nya Spotify dok med Maja Bredberg som snart släpper sin bok Till Växten - en kärlekshistoria. Hon har granskat våra tomater och systemet bakom det - I tomaternas skugga (samt hjälpt mig med filmen ovan)
Ok darlings!
Tack för denna gång!
Missat inte Skavet träff digitalt på tisdag morgon eller IRL i Stockholm torsdag kväll!
Hoppas du får en fin helg!
Isabelle
Säg hej på linkan eller instagram eller svara på detta mejl!
Hej.
Bra skrivet, och pratat på filmen.
Väcker en del tankar, bla i samklang med utställningen på Varbergs fästning: "Familjen som försvann" (https://museumhalland.se/show-item/familjen-som-forsvann/).
Hälsningar Mikael :- )