Hej på er!
Mitt immunssytem kollapsade och snor tog över min hjärnkapacitet så därför blev nyhetsbrevet lidande. Men nu så är jag tillbaka för att prata om muntra saker och skamma andra som inte orkar ställa om. Sånt som vi aktivister tydligen ägnar oss åt! FÖRSTÖRA! ;-)
Denna vecka:
Vad är att vara collapse aware? Iallafall enligt mig?
Djupdyk i vad som menas med kollaps.
Vad är flimmer?
Är vi i en kollaps?
Är kollaps = doom = nihilism = ge upp?
Hur får vi rätsida på en meningskollaps?
Bråkshow och Vi ses väl nästa vecka för att bena i allt detta tillsammans?
Collapse aware (fuck you!!)
Jag kommer ihåg de första texterna jag läste om att det nog inte ser ut att gå så bra. Det var i början av när jag kom igång och engagerade mig (radikaliserades?) ordentligt runt 2017 och David Wallace Wells skrev i New York mag /intelligencer - The Unhabitable Earth som sen blev en bok. 2019 skrev sedan Jonathan Franzen - What if we stop pretending/The New Yorker - The climate apocalypse is coming. To prepare for it, we need to admit that we can’t prevent it. Och jag kommer ihåg hur arg jag blev. FUUCK YOU UNBELIEVERS!!! Vad snackar ni om? Vi behöver hopp och det finns alltid ett sätt osv. osv ända in i kaklet.
Nu har jag dock jobbat med omställningen heltid sedan 2018 och börjar inte tappa hoppet men kanske snarare bara se det med andra ögon. Det är en ganska stor skuta som måste vändas. Forskningen är tydlig + allt sker snabbare än vad man trott eller tom överraskar (tex havens uppvärmning som är bananas).
Och även om det finns ett litet fönster att “klara oss” är tecknen på att vi faktiskt gör tillräckligt eller har intentioner att göra mer alldeles för få. Så om jag då är helt krass - hur ser världen ut då? Och vad behöver jag göra för att kämpa på? Och vad ska jag kämpa för? Det är därför jag hela tiden tjatar om boken I want a better catastrophe eftersom den berättar precis hur det ligger till och ändå är den rolig och ger massor av hopp och kämparglädje. Hopp som ett verb och med sägningar som dessa:
"If we're the last of our species, let's act like the best of our species."
Guy McPherson
"It's too late-which means there's more to fight for than ever."
Tim DeChristopher
Och det är väl så att mitt i sjukdom, uppbrott, krig och annat skit så måste vi fortfarande hitta någon slags mening. Det är inte och kommer inte bara vara nattsvart. Men vi kommer inte heller vara förberedda om vi inte försöker se sanningen i vitögat + det går alltid att bromsa kollapsen!
🧟 En av de texterna som fått enorm spridning om just collapse awareness och hur känns är Alan Urbans “What it means to be collapse aware” och sen även “The Profound Loneliness of Being Collapse Aware “
💀 Någon som jobbat med detta länge och som tagit ordet doomster till sig är Jem Bendell och hans arbete som han kallar Deep Adaptation. Och boken breaking together. Jem Bendells blogg. Deep adaptation finns som grupp med folk från hela världen på FB. Conversation with Jem Bendell, part 1: is industrial capitalism coming to an end? YouTube (tipstack Tove)
Doomers ("vi är på väg mot kollaps av den här civilisationen, vi kan lika gärna ge upp och skita i allt")
vs
Doomsters ("vi är på väg mot kollaps av den här civilisationen, det har aldrig varit viktigare med aktivism och kreativitet")
🌐 Tove Blomgren tipsar också om Reddit forum där man kan lära sig en massa:
Samhälls- eller planetär kollaps är (antagligen) inte något plötsligt!
Samhällskollapser har skett tidigare i vår historia. Stort som smått. För Mayariket gick det snabbt (eller det tog 100 år och verkar ha varit torka! SVT ) och Romariket var segare. Samhällen kan kollapsa både pga ekonomi, miljö/klimat, kulturella störningar, krig, epidemier, hunger, osv. Jag är ingen historiker ska inte fastna i det, men det har hänt och kan hända igen.
Det som dock många tänker på när man säger kollaps är likt filmen Don’t look up: Det kommer en komet och sen är inget som det var förut. Världen är utplånad och aldrig mer densamma. De flesta katastroffilmerna har väl lite samma scenarion - klassiska satellitbilder med världens ledare utspridda på skärmar och en blinkande världskarta som sakta släcks ner eller lyser upp när katastrofen / aliens / epidemin / zoombisarna har spridit sig… Men verkligheten verkar inte vara på samma sätt utan det visar först tendenser och små minikollapser lite här och var tills att det till slut inte länge håller ihop. Sen kan man ju säga att tex Gaza just nu har kollapsat och delar av Ukraina. Men då är det ju inte hela vår planet om än fruktansvärt. Men det påverkar ju såklart de andra sammanhangen i den komplexa världen som då blir mer oroligt och svagare.
När man pratar om kollaps just nu så är det att mycket dras tills sin spets. Vi pratar om poly- eller metakriser - polarisering och totalitära makter på framfart, demokratin som går ner runt om i världen, krigen som ökar, livsmedelsssytemet som är oerhört bräckligt och att vi använder mer resurser än vad planeten har men fortsätter jobba för tillväxt. Allt detta tillsammans med den lilla detaljen att vi står inför en klimatsystem som är på väg att brista, miljö i sönderfall och lite biologisk mångfaldskris… Vi ser det på att livsmedelspriser ökar i affärerna, att 2 miljoner av Storbritanniens befolkning inte har råd att ha kyl och frys igång (The Guardian) , runt 100 byar i alperna har fått stänga sina liftsystem för det finns ingen snö, Wired.
📚 Blivit tipsas om, men inte läst boken Kollaps : livet vid civilisationens slut av David Jonstad som går igenom historia och nutid för att se vad som får en civilisation på fall. En av de huvudsakliga orsakerna tycks vara komplexitet. Ju större komplexitet, desto större risk för kollaps.
🎧 Har precis börjat lyssna på serien Att anpassa sig till klimatet: ett samtal om vår postapopkalytiska samtid som görs av Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet. Som går igenom omställning och undergång med fina gäster. Finns 3 avsnitt hittills.
📚 Aftonbladets Jonathan Jeppson kommer med ny bok: Mot kollapsen hjärta . Ett fint reportage med honom i ETC (betalvägg) men också i ABladet här.
“ Bakom klimatkrisen gömmer sig en mycket mer närliggande kris: civilisationens sammanbrott och tillväxtens slut. Den är till viss del utlöst av klimatkrisen, men kommer före i tid. Jag har utgått från en rapport som gör gällande att det finns ett årtal vi närmar oss när kollapsen kan ske: 2040.”
📚 Limits to growth är ju en klassiker från 1972 och som ständigt uppdateras för att se om forskarna från MIT verkligen hade rätt (det verkar tyvärr så) . Jag har skrivit mer utförligt om det här - samt om hur exponentiell tillväxt snabbt kan braka (både ekonomi och tex befolkning eller nyttjande av resurser)
🎧 Nate Hagens podcast The great simplification är väl egentligen den största kollapspodden - men han kallar det inte för det (tror han tycker det låter för deppigt) utan att vi kan frame it som att vi måste simplifiera det mesta. Eller att allt helt enkelt kommer bli enklare mer modest, knapert vare sig vi vill det eller ej.
🎧 Kory & Kellan har jag också tipsat om förut - de gjorde även 100+ avsnitt i podden Breaking Down: collapse som är värda att lyssna på för att få sig en bredare förståelse. Efter det startade dem podden Building Up Resilience för att veta vad man ska göra av allt man hört. Avsnittet “Collapse in 2023” går igenom olika delar av världen som ger tecken på kollaps redan nu.
Flimmer eller flickering
När man pratar miljö och klimat så handlar det ofta om sk tipping points / tröskeleffekter. När ett stabilt klimatläge gå in i en ny fas. I den fasen vet vi inte riktigt vet vad som kommer att hända eller att man ser att det påskyndar nya faser - återkopplingsmekanismer/rebound loops. Här säger man inte heller att tipping pointsen är från en dag till en annan utan att det tar tid. Och man pratar ofta om flimmer eller flickering. Det är när systemen gungar. Extremväder som kommer plötsligt, häftiga skyfall, extrem hetta. Stormarna blir starkare, snöfallen värre. Förnimmelser av att det inte är som tidigare.
“None of this is certain, unless we make it so.
But far from stepping up to confront the greatest crisis humanity has ever faced, our governments accelerate towards the horizon.” George Monbiot
George Monbiot förklarar flickering här i en text på sin hemsida
“Denna tro på teknisk befrielse detsamma som att tro på magi”,säger forskaren och dataanalytikern Gaya Herrington. Hon skrev en bok med uppdatering av Limits to Growth som man kan läsa i sin helhet här En summering:
Insight 1:
We are connected, and acting like we are not has led us to the brink of collapse. An interconnected world is messy but also rich. Trying to control our global system as if it was a simple collection of isolated parts will turn things from messy to ugly. This is what we have done with our global ecosystem and society.Insight 2:
Growth is not a good goal; in fact, it is the cause of society’s problems. The pursuit of expansionary growth was identified decades ago by scientists from the Massachusetts Institute of Technology (MIT) as the root cause of the world’s persistent problems such as poverty, conflict, and pollution. They prophesied that persisting in this growth pursuit would bring us to where we are today.
Insight 3:
We need to fundamentally change society’s priorities if we want to avoid significant declines in our current levels of well-being. My research indicates that global growth will halt, one way or another, in the medium term. Avoiding a subsequent steep decline in overall economic output and welfare levels requires the global society to adopt a new goal of well-being and respect for Earth’s limits, with frameworks that put services such as education and health care at their core.Insight 4:
Time is of the essence to make this change. The MIT scientists’ warning has, by and large, not been heeded because it went against the prevailing economic and political thought. As a result, we are now fast running out of time to make the necessary systemic changes. Humanity needs a sustainability revolution. Such a transformation can only be achieved by adopting a new shared narrative of who we are, what world we want to live in, and what unique role we get to fullfil in that world.Insight 5:
The end of the growth pursuit does not mean the end of progress; quite the opposite. A relentless pursuit of growth is not only ecologically degenerative but also socially. Social organization around a concept of dynamic equilibrium rather than relentless growth comes naturally to humans. A society shaped around a narrative that ascribes purpose to the fostering of human and ecological well-being can still allow for growth but only to the extent that it leaves us happier, as our definitions of success and prosperity will have matured far beyond the mere avoidance of collapse.
Är vi i en kollaps?
Om ni har tagit er ända hit så antar jag att ni nog säger ja?
Det har redan börjat men hur det slutar - det vet vi inte! (Glädjande ändå!)
I veckan släpptes den här texten “Mainstream Climate Science - The new denialism” som blev så poppis att sidan crashade! Författaren och aktivisten Jonathon Porrit (vilket namn!) har skrivit och riktar sig väl till forskare men blir nått slags manifest för samtiden (med källor):
1. Den hastighet med vilken klimatet nu förändras är snabbare än (nästan) alla forskare trodde var möjligt.
2. Det finns nu noll utsikter att hålla medeltemperaturökningen detta århundrade tillunder 1,5°C; även 2°C börjar glida utom räckhåll. De allra flesta klimatforskare vet detta, men ger sällan om någonsin röst åt denna kritiskt viktiga verklighet.
3. Samtidigt har de allra flesta människor fortfarande ingen aning om vad som händer och vad detta betyder för dem och allt de håller kärt.4. Den nuvarande motreaktionen mot befintliga (redan helt otillräckliga) klimatåtgärder accelererar också - och kommer att orsaka avsevärd politisk skada 2024. De som driver denna motreaktion representerar samma gamla klimatförnekelse som har varit så skadlig över så många år.
5. De vetenskapsbaserade institutionerna som vi är beroende av för att ta itu med denna kris har helt och hållet svikit oss. Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar COP, är oförmögen att berätta hela sanningen om att påskynda klimatförändringarna; Partskonferensen (enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar) har adjungerats av lobbyn för fossila bränslen till den grad av total korruption.
Eller forskaren Bill Mcguire i CNN i veckan:
”If the fracturing of our once stable climate doesn’t terrify you, then you don’t fully understand it.
The reality is that, as far as we know, and in the natural course of events, our world has never — in its entire history — heated up as rapidly as it is doing now. Nor have greenhouse gas levels in the atmosphere ever seen such a precipitous hike.”
Är det bara att ge upp nu eller?
Nä men det är väl det som är det fina i kråksången! Det är ganska skönt att acceptera men också såklart svårt. Då behöver vi nya sammanhang, nya historier och vi behöver tänka på vad som verkligen är värt att satsa på. När man börjar ta in kollapsen så finns det en massa trender, ideer och annat som man bara kan skita i. Vissa roliga, spännande grejer som inte kommer göra någon skillnad eller vara till någon nytta framåt. Ganska få grejer kommer att gå att skala, kommer inte finnas resurser eller energi till det. Men hur kan vi göra det bra ändå? Det är lite befriande!
Meningskollaps
En del av detta är väl just att finna ny mening i den verklighet vi är i? Det behöver man jobba på i svåra tider. Men då behöver vi också erkänna och vara i det svåra - annars blir det ju tröstlöst! 1/4 av svenskar tycker livet är meningslöst och 1/10 käkar antidepp piller. Ungas framtidstro är i botten. Ett agerande är acceptans och nöta och blöta.
📚 Psykologen Siri Helle har kommit ut med ny bok - “Existensboosten – din handbok om lyckan, mörkret och meningen med livet” intressant reportage i SVD (betalvägg) . Ur artikeln:
”Ett första steg är att börja reflektera över värderingsfrågor som ”vem vill jag vara?”, ”vad är viktigt på riktigt?” och ”hur vill jag leva mitt liv?”. Då utvecklas man existentiellt och stärker sin inre karta och kompass. – Kartan och kompassen genomsyrar allt man gör, hela ens vardag. När du vet vad som är viktigt för dig blir det lättare att prioritera det.”
Mötas i det svåra Skavet- träff och Bråkshow
🍿 Omställningsont
- Bråkshow om att vara människa i klimatkrisens tid. Existentiellt gravallvar, forskning och lite trams med forskarna Maria Wolrath Söderberg och Nina Wormbs. Jag får vara gäst och prata skav! Andra Gäster: filosofen Jonna Bornemark och akademiska entreprenören David Nilsson. 13 maj i Stockholm. Biljetter hittar du här.
🍿 Skavet presenterar - I want a better Catastrophe träffar - både irl och digitala.
Nu finns även anmälan öppen till vår alltså min och Josef från Houidini samt Skavet-gängets första träff IRL på tisdag 19 mars och digitalt den 9 april.
Läser man boken får man bättre förståelse men det går också att bara komma och snacka! Läs mer här om skavet och boken
Hoppas vi ses nästa vecka och försöker bena i allt detta tillsammans!
P&K
Isabelle