#28 Väver du ihop en ny framtid

eller är du en desk killer?

Nov 06, 2023

Elsa Pärs-Berglund bildvävar ställs nu ut på Rhösska. Denna 1900-talets historia.

Senaste månaderna har jag gått in i en ny fas. Jag kämpar fortfarande med näbbar och klor för att försöka rädda det som räddas kan eller likt min kanske tjat-refererade “I want a better catastophe - bok” så ser jag det mer och mer som att ja - det kommer nog bli pissjobbigt framåt men hur gör vi det bättre i det jobbiga? Jag har gått från - klimatkrisen är ett problem, till att meta/polykrisen är ett problem med klimatkrisen som en våt filt över det hela, till att nu börja se det som en permakris. Alltså något som är här för att stanna.

Jag försöker förbereda mig mentalt och praktiskt på att det kommer bli tufft och gräva i hur jag gör det på bästa sätt. Det vet jag inte än, men jag tänker att bara genom inställningen så odlas en slags psykisk resiliens.

Ni som läser brevet regelbundet vet ju att jag är för en slags krass syn på verkligheten eftersom jag tycker att det är lättare att då engagera sig. Och att engagera sig i rätt riktning.

Men jag ömsar än en gång skinn och ska bli intressant att se var det tar vägen…

Denna veckas brev är fullt av det här:

ÄR du en vävare som skapar en ny framtid genom att väva ihop olika delar av samhället och olika idéer och tankar?
Eller är du en desk killer - alltså någon som genom psykologisk distans är med och förstör fastän det inte är du som håller i själva, spaden, tryckknappen, materialutvinnandet eller vad det än är?
Call to action till alla kreativa - kan vi hjälpa de bra saker som redan görs genom att bildsätta dem

Psykologisk distans med risken att bli en desk killer

Många känner säkert till begreppet psykologisk disatans. Förenklat; att vi bryr oss mer om det ligger oss nära och det vi känner igen. Om vi är vita bryr vi oss mer om vita barn eller om något händer i Europa är det lättare att ta till sig än om det sker i Asien. Klimatkrisen lider mycket av detta pga vi gör saker här som påverkar någon, någon annan stans till en högre grad och det kanske inte blir på riktigt förrän vi är mitt uppe i en översvämning eller brand i vårt närområde. Man kan också se till konto-tänkande; jag gör mycket bra på ett område, då kan jag tex unna mig en flygresa eller vad det nu mår vara.

Samma sak; om jag skulle ertappa dig med att slänga sopor i naturen skulle jag se dig som en stor miljöbov men tycker det är helt ok att du flyger till ett annat land och postar bilder om det hej vilt i sociala medier. Något som egentligen har mycket större påverkan. I det fallet så är det väl både status, normer, samt lagar som spelar in. Det är olagligt att slänga skräp men inte att flyga… Men jag tror också att om flygets utsläpp skulle kunna ses med blotta ögat så skulle det vara svårare att bortse ifrån?

“Psychologists from Walter Mischel to Nira Liberman and Yaacov Trope have labeled psychological distance—that is, gaps between yourself and other people (social distance), the present and the future (temporal distance), your physical location and faraway places (spatial distance), or imagining something and experiencing it (experiential distance).”

Harvard Business revue ovan - gör kopplingen mellan business och psykologisks distans. Artikeln fokuserar väl mest på omsättning men tycker att man kan läsa den och tänka likande beroenden på egentligen vad du än gör. Förmåga av att hoppa in och ut ur psykologisk distans är viktigt. Och knepigare i detta limboland vi befinner oss i.

Det är väl samma i krigen vi ser nu. Vi ser det barbariska i att personer gör markoffensiva attacker där förövare möter offer öga mot öga men “lättare” att acceptera när någon trycker på en knapp för att skjuta iväg en robot någonstans…

När jag gick djupare in i detta så dök ordet “desk killer” upp (Tack Minna P!) . Författaren Dan Gretton intervjuas kort ovan om vad som menas med detta uttryck och lyfter just Adolf Eichmann som exempel, en av nyckelpersonerna enligt wiki “organiserare” av the Holocaust. Han lämnade väldigt sällan sitt kontor i Berlin men var ändå ytterst ansvarig för mycket av det fruktansvärda som skedde.

Dan Gretton har alltså skrivit boken “I you we them - walking into the world of the desk killer” Boken handlar om människor som utför “mord, hemskheter, miljöförstöring och annat” genom policy. Genom att arbetet delas upp, fragmenteras så undviker man ansvar. Man känner sig säker och distanserad och kan på så sätt tillåta sig en slags likgiltighet.

“You can find people killing from their desks and their computers in the military, but also in the civil service. They might be in the oil industry, armaments, pharmaceuticals, but you can also find them in finance, insurance, politics or law.
They rarely intend to kill, or injure, but their actions, combined with the vast and diffuse reach of government and contemporary corporate power, result in hundreds of thousands of deaths and devastated lives.”

Känner du rentav igen dig? Hur engagerar du dig i grymheter utan att du utför dem?

🎧 Intervju med Gretton av Conner Habib i podden AEWCH om boken går att hoppa de första 18 min intro)

📚Här är en intervju med Gretton i Washington Post (verkar öppen)

Här är 11 punkter som Dan identifierar - en lista över faktorer som är motsatsen till andlig utveckling, en slags väg för svart magi:

"Hur människor i organisationer kan orsaka skada:

Gradvis försämring: När skada sker steg för steg över tid.
Normalisering: När dåliga handlingar blir vanliga och accepterade.
Anpassning till andra: Att göra vad andra gör och tänker som alla andra.
Språk och avhumanisering: Att använda ord och språk som tar bort mänskliga känslor och värde.
Abstraktgörande av offer: Att se offer som grupper istället för individer.
Att hålla avstånd från våldshandlingar: Att inte känna sig personligt ansvarig för skadliga handlingar.
Flytta personligt ansvar till auktoritetens ansvar: Att säga att det är någon annans fel.
Kompartimentalisering av tankar: Att hålla olika delar av ens tankar åtskilda.
Arbetsnarkomani och självupptagenhet: Att jobba för mycket och vara besatt av sig själv.
Att prioritera abstrakta system över människor: Att sätta regler och system framför människors behov.
Att titta bort eller medvetet ignorera: Att ignorera problem och inte bry sig om dem."

På något sätt är vi ju alla delaktiga mest hela tiden i denna globaliserade värld. Jag är på landet och medan jag skriver klart denna text så tog jag en promenad i skogen. Eller “skogen” kanske jag ska säga för den finns knappt mer. Stora maskiner har fällt det mesta. Det är inget kalhygge men jag mår illa in till själen samtidigt som jag tänker att jag nu måste bygga ett plank pga skogen skyddade oss förut från inskydd och vind. Var tror jag materialet till detta plank kommer ifrån? Eller vem tillverkar mina kläder även om jag köper dem second hand eller hur mycket gifter är det i maten jag väljer att köpa… The list goes on.

Desk killer vs en trojansk häst i ett rådande system

Nästa steg i detta är väl att vi alla behöver ta avstånd. Säga nej och bryta upp. AGERA. Jag möter många som fortfarande jobbar för de där företagen som kommer få det svårt att ställa om, som trots mindre försök inte är i närheten av att förändras i den skalan som behövs. Jag tror ju att vissa måste vara kvar och kämpa inifrån, men de kanske är färre än vad vi tror? Vissa nyckelpersoner - om de slutar så finns det kanske inte så många som kämpar åt rätt håll.. Men om vi, den större massan inte börjar säga ifrån - vem ska då göra det?
Sen förstår jag såklart att de flesta av oss har räkningar att betala men om vi verkligen sätts på prov så kan vi nog förändra mycket mer än vad vi tror.

Climate Quitters är ett ord som figurerat lite ett tag - här är ursprungsartikeln i BBC Alltså att sluta i företag pga det inte är i linje med dina värderingar.
Senaste stora nyheten om en climate quitter (gåvoartikel intervju i NYT) är klimatforskaren Gianluca Grimalda som vägrade flyga(länk till hans statement) hem från sitt uppdrag och därför fick sparken :

“Sometimes I wish I could just not care about the climate breakdown. Live my remaining 30-40 years extracting as much fun as I can. Turn a blind eye on the heatwaves, the floodings, the hurricanes, the humans and non-humans dying as a consequence. To the billion more deaths that will come whentemperatures exceed 1.5 °C in maybe less than ten years –a level that many climate scientists associate with a possible point of collapse for many ecosystems. Just get on with my work and have a beer afterwards. I can’t. The Greek philosopher Philolaus used to say “Some thoughts are stronger than us”. The thought of the possible loss of the civilization as we know it is strong enough for me. I won’t accept business as usual. I won’t board that plane”.

“To be a weaver”

Jag använder mig av ordet omställningsaktivist som någons slags mer diffust ord för att vara en slags vävare, som även det kan vara svårt att förklara.

Mitt jobb just nu går ofta ut på att få vara i mitten och väva ihop personer, känslor, tankar och idéer. Att kunna bottna i forskning och se ganska brett - men kunna hoppa in och ut ur de perspektiven. Jag märker att jag gör mycket nytta men samtidigt är det svårt att sälja in att det behövs! Ihopkopplande konsulter har det väl alltid funnits men i nya system så behöver vi lyfta det ytterligare utanför ramarna. Tänka ännu friare, bredare och galnare + konkret klimatfakta på det.

Många vill komma in i en sådan process med en fast lista med önskemål: Jag behöver det här och då kan du lösa det där…

Men det är mycket vi inte vet när vi ska skapa helt nya system; det är en magkänsla, en tråd man måste börja dra i för att se vart den leder. Kanske halvfärdig tankar som behövs luftas och göras mindre flummiga. Låta värderingar och forskning snarare vägleda. Kunna släppa det vi vet och kan för något vi ser oss behöva framåt.

Men hur kan man förankra den magkänslan hos en chef som kanske inte ens är på djupet kris - aware?

Frida Berry Eklund (också en super-weaver) tipsade mig om denna text - What does it mean to be a ‘Weaver’? och ett utdrag ur texten:

En "vävare" talar språket för olika discipliner och kunskapsområden tillräckligt bra och förstår tillräckligt om var och en av dem för att effektivt kunna förmedla samtal över dessa olika områden.
En "vävare" är skicklig på att hitta rätt ingångspunkter och anknytningar för att väva meningsfulla kopplingar som kan uppskattas från båda sidor av de intellektuella eller institutionella klyftor hen överbryggar.
Att tala olika språk kan hjälpa en "vävare" att översätta mellan de olika kulturella och intellektuella bubblor som skapas av till exempel engelsktalande, fransktalande, tysktalande eller spansktalande kulturer.
En "vävare" behöver kunna känna empati med behoven och perspektiven hos alla de hen försöker koppla samman i samarbetsutbyte och gemensam kreativ handling.3

Jag ser ju att det jag gör nu inte är så långt från att återbruka, laga och hitta på nytt. Använda det som redan finns, sätta ihop det med något annat och vips så blir det något tredje. Men att man fortfarande måste vara varsam för material, kultur och tradition; Är det ok att klippa sönder en folkdräkt bara för man har en ny snabb idé eller behöver vi ibland göra det bar för att just utvecklas? Hur utvecklas vi utan att tappa traditioner osv.

Hur kan vi bygga en kärleksarmé av Weavers?

Choosing progress over perfection - “Mending the world is not about fixing it

I samma anda så resonerade denna text starkt med mig; Future Crunch sammanfattade sitt podd-år med (har inte lyssnat på några av poddarna) :

“There’s a difference between fixing the world and mending it. We ‘fix’ a problem because we want to eliminate it. A broken appliance is fixed by restoring it to its original state - but for Afghan educator, Shabana Basij Rasikh, there’s no fixing the Taliban. For marine biologist Christine Figgener, no amount of anti-plastic campaigns will restore the health of our oceans fast enough to prevent the damage she sees every day.
Our guests taught us about the forgotten art of mending, of gathering up the pieces and patching life back together. They showed us that there's no hiding the damage. The conversations reminded us of kintsugi, the Japanese art of repairing broken pottery pieces by filling the cracks with gold.
What if we reclaimed mending as a critical part of creating a better future? What if we just need a bit more practice? Sewing buttons, mending relationships, and finding small pieces of the world to stitch back together. Choosing progress over perfection. It's possible to mend even in the most broken places, and sometimes, you can end up with something that's more beautiful and resilient than it was before.”

Creatives se hit!

För att alla bra initiativ som faktiskt görs här och nu inte ska drunkna i dålig publicitet medan vi filar på perfekta framtidskoncept - så går det ju att hjälpa lite på traven - eller vad säger ni?Vi behöver hjälpas åt med att skapa bilder till sådant som redan är på väg att hända! När Stockholm Stad förra veckan gick ut med en miljözon runt Stureplan så visades det mest fula bilder på överkorsade bilar och bilvurmare intervjuades i tidningarna. Självklart borde kanske Stockholm Stad göra dessa bilder men vet att de också har begränsad budget och tid. Att det går för midjourney älskare och andra att knåpa ihop något. Nedan tv så testade Paulina Motliba en sväng med Ai, mitten är en av alla de oinspirerade bilder som spreds när nyheten lanserades och th. en bild som Paris gjort för att visa hur denna fyrfiliga bilväg kan bli ngt annat. (Via Maria Soxbo)
Bilden ovan gjorde jag i photoshop väldigt illa på ca 5 minuter…

Ny rapport om att vi kan inte bara satsa allt på att göra elbilar - bilåkande behöver minska överlag med 21-47% Maria Soxbo har gjort en bra sammanställning av ny forskarrapport här på insta

Tack för denna vecka darlings!

Ta hand om er

p&k

Isabelle

November verkar vara öppna föreläsningar och workshop - månaden!

7 November 18.30-20.30 Bibblan Jakobsbergs centrum - föreläsning plus workshop. Här kan man anmäla sig till det.
Just nu håller jag också på att göra filmer till Spillotekets nya satsning för högstadiet Spill ingen tid. Det ska bli temadagar - kläder, mat, identitet samt prylar. Om du är lärare i högstadiet och vill vara provklass så gå in på denna länk spillingentid.se Här hittar ni Spilloteket och där finns också anmälningslänk till föreläsningen jag gör hos dem den 13 november 18.30 i Östersund.
Den 16 November kl 17.00 är jag i Jönköping och föreläser i Erikshjälpens butik via Energicentrum - energi och klimatrådgivningen i regionen.
23 November 17.30 så är jag på den sprillans nyöppnade återbruksgallerian Rundgång i Karlstad som bla fantastiska Emma Sundh ligger bakom. Vi ska då ha workshop i kintsugi.
27 November 18.30 Uppsala - Föreläsning hos Kvarteret Rosendal

Här hittar ni mina föreläsningar och workshops!

Ni kan höra av er genom att svara på detta mejl
annars Instagram @isabellemcallister eller Linkedin