#22 Att måla fan på väggen ger mig hopp.
Men vad innebär egentligen hopp?
Hello!
Sista två veckorna har spenderats i feberns tecken och mitt i flunsan har jag försökt att vrida och vända på ordet/känslan/muskeln HOPP. Ni som följt brevet ett tag vet att jag ibland tjatar om ord. Vad menar vi med dem egentligen? Vad är välfärd? Vad är hållbarhet? Jag har varit inbjuden till stora hållbarhetskonferenser och i slutet av dagen insett att ett företag pratar om hållbarhet som att de har bytt till havremjölk på kontoret medan ett annat är långt ner i Scope 3. Men de står på scenen och pratar hållbarhet gemensamt, som om att det tänker men framförallt gör samma sak. Det är inte konstigt att vi då inte kommer framåt?
Och hopp är ett sådant ord som många slänger sig med utan att definiera det. “Jag måste få vara hoppfull”. ÄR det detsamma som att tänka att allt löser sig? Att vi inte har några problem?
Hopeium (hope + opium) - “A clinging to unreasonable or unfounded hope”
Man brukar prata om att hopp är en muskel som måste tränas, alltså att engagera sig tillsammans med andra mot ett gemensamt mål är det som skapar hopp. Det är ingen känsla vi har eller förlorar. Utan vi skapar den. Och att hoppet först dyker upp i svåra tider. De hör ihop med svårighet. Du hoppas inte som nykär.
Dock upplever jag att omställningen, klimatkrisen, metakriserna ofta ska paketeras som en produkt. “Vi måste göra omställningen attraktiv” Men om den inte är det då?
Om det är och kommer bli ännu jobbigare och superallvarligt men vi behöver kavla upp ärmarna och köra ändå. Trots att det är både uppförsbacke och en orkan på det? Är inte hoppet då att vi klarar av att göra just jobbiga saker? Och att hoppet ligger i att människan är oerhört anpassningsbar, vi kan få kroppen till att utföra helt otroliga saker och vi är en av de enda arterna som är vänner/interagerar med alla andra arter på planeten (Både good and bad såklart).
För egen del så är inte hopp och doom direkt ett motsatsförhållande. Utan jag skulle behöva lite mer realistisk syn på verkligheten för att just bygga hopp. Om en cancerläkare säger att ja vi har cancer men vi börjar jobba mot den 2030 och då har det nog kommit lite ny teknik som kan hjälpa oss så skulle jag ju skratta (och gråta) och gå därifrån. Samma sak om läkaren skulle säga: “ni har alla fått cancer av sättet ni lever på. Ni kan fortsätta leva på som vanligt, vi gör lite hälsosammare cigaretter, mat och kläder men summan av din livsstil kommer ändå göra att sjukdomen kommer sprida sig snabbt och smitta även andra generationer. Det skulle låta kanske låta lockande men om en läkare istället hade sagt: Tyvärr er cancer är långt gången. Vi behöver ta ett helhetsgrepp om hur vi kan motverka den, vi behöver nya och gamla lösningar men det är viktigt att vi jobbar tillsammans, jobbar efter de parametrar forskarna har lyft och då finns det andra slags vägar att ta. Det kommer bli kämpigt men tillsammans kan vi titta på vad det är kroppen verkligen behöver. Då skulle iallafall jag få förtroende och hopp om att vi börjar i rätt ände?
Nu försöker jag göra en ganska bred och svår diskussion till en kort inledning i ett nyhetsbrev, inte helt lätt. Vill mest uppmana till att tänka lite på vad du menar med hopp men kanske också vad är det du behöver höra för att orka kämpa på?
Kanske är det som med sorg - det finns olika stadier av hopp och vad vi behöver höra och gå igenom.
“Ok, doomer” en gammal artikel om just hope vs doom i NYT (gåvoartikel). Jag tycker inte att realism är lika med doom men det finns ju vissa som inte går ner på djupet utan säger “det är ändå kört, spelar ingen roll vad jag gör så fuck it”. Var kommer hopp in här? Vi har trots allt alltid ett fönster till att göra det mindre dåligt och förändra.
Just en lite mindre dålig katastrof - I want a better catastrophe av Andrew Boyd vars flowchart jag tipsade om i förra mejlet. Nu har jag börjat läsa boken och den är precis vad jag behöver. Ganska krass men full av hopp, eller krasst görande eller va fan man nu än sätter för etikett på det hela men eftersom jag ändå någonstans är om än en frustrerad men obotlig optimist gillade jag detta:
“Every morning, I claw my way out of despair and get back to work. Even if the chance of winning this fight I infinitesimal, I’ve got to try.” “I realised : a social movement is just a crush of people carrying each other forward, each of us fighting our inner demons, the temporarily hopeless tag-teaming the temporarily hopeful, and trading back again, ina a constant existential solidarity pact.”
<3
Greta effekten - 1/3 av Schweitziska medborgarna har ändrat sina transport-, återvinnings- och shoppingvanor tack vare medverkande i Fridays For future demonstrationer strejkerna enligt ny forskning. Så bra ju! (tipstack Frida Berry)
Får en bättre vana du med! Global strejk imorgon 15/9 (på flera ställen i landet) eller nationell strejk i stockholm 22/9 Week of Action 15-22 September - innebär alltså att många organisationer samarbetar här hittar du hela schemat. Händer en massa saker över hela landet och digitalt. Här hittar du all info.
“It's not about cracking the code, but catching the rythm" = att vara Leug.
Jag fick en kommentar på linkan av Josef Nyström Baksaas till förra veckans text om att lära sig stå fast i sina värderingar är ett sätt att klara av förändring tänker jag måste dela med er (förkortat) om att Norska Berggurun Nils Faarlund älskar och använder ordet Leug:
Att vara "leug" är en hållning som innebär att vara flexibel/följsam. Hans grundläggande ståndpunkt är att våra värderingar är köl och roder som styr ord och handling, och utöver det ska vi vara leuga. Detta är också en hållning som han har upprätthållit och byggt det norska bergsguidernas kvalifikationer runt, att situationer i bergen är så komplexa att det mest adekvata sättet att svara på dem är genom intuition (kvalificerade erfarenheter) parat med mönsterigenkänning snarare än med en uppsättning regler. Det handlar inte om att knäcka koden, utan att fånga en rythm!
Äppelskrutt eller a golden apple? Det är frågan
Ja, man kan inte anklaga Apple för greenhushing direkt och den gamla jag som gillade coola reklamfilmer myser lite, innan jag kommer på vad jag egentligen tittar på. Denna här har knappt kommit ut och såklart bra att företag gör saker men vad är en hygienfaktor 2023 och vad är något som verkligen förändrar?
Den dagen ett storföretag börjar prata om dessa saker tänker jag börja lyssna på riktigt:
Livslängd
(alltså inte planerat åldrande som i att lansera nya modeller stup i kvarten) utan hur länga kan vi verkligen behålla produkterna?Hur man kan laga produkterna
och släpper delar så att fler kan göra det istället för att motverka mass-reparation (Apple har numera delar i mobilen som känner av om de inte är original). Ett av de största problemen är just att vi köper så mycket nytt och att vi inte lämnar in dem till återvinningen. En genomsnittlig svensk sitta på 2,3 mobiler i byrålådan. Du vet väl att du kan lämna in småelektronik till alla butiker som säljer elprylar. De måste ta emot det.Pratar mängd.
Tex så måste ju Stefan Perssons H&M minska sin produktion med 75% för att vara i närheten av att vara hållbara. Försäljningen av mobiltelefoner har ökat med 730% senaste 10 åren (swappie).
Andra saker som de inte lyfter i filmen:
De pratar ingenting om mineralerna i mobilerna - Wonder why? Conflict minerals brukar man ju prata om - mineraler från tex. Kongo och Rawanda där det är mycket konflikter, och minst sagt oklara och farliga arbetsförhållanden reportage från CNBC.
Carbon neutral och plantera träd är lite som att prata om att borsta tänderna… Vi borde kräva mer.
Forskare har undersökt hur 100 av våra största företag redovisar vad deras åtgärder egentligen innebär. 9 av 10 kan inte berätta det. Från SVT och här är studien i science
En annan intressant aspekt är när börjar de prata om annat? Vad skulle deras affärer och hubbar kunna bidra till som inte bara är försäljning? Vad skulle kunna ingå när man köper och öppnar en ny telefon - en klimatberäkning, en app med hur man ställer om sitt liv? Notiser om klimatdemonstrationer eller sätt att skapa communities? Listan kan göras lång.
Som att minst 10 000 spolats bort i Libyen inte är nog med fruktansvärda nyheter, har vi överstigit 6 av planetens 9 gränser.
Det är alltså Rockström och gänget som utvärderat hur det går med de planetära gränserna som man satt upp för att se om vi kan hålla oss inom en gräns där planeten mår bra. Går sådär va?
I denna intervju där forskaren Kevin Anderson intervjuar Johan Rockström så förklaras det lite djupare och Rockström är ganska krass. Att ha i huvudet - IPCC rapporter är konservativa pga det är många länder som ska samsas och skriva under det som står. Plus att IPCC ligger efter mot det vi ser just nu alltså det tar tid att samla in alla data så dessa rapporter ligger lite efter mot hur snabbt allt går…
Woke-washing i nya Barbiefilmen?
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig men med en otrolig hype så var det väl ändå värt att kolla på nya Barbiefilmen. Vem gillar inte att kliva in i en annan värld? Men jag kände mig faktiskt mest smutsig efter. Kanske beror det på att Mattel ändå har med filmen att göra och att vad man än gör då, så går det inte att se bortom påverkan - att det är en gigantiskt reklamfilm för att sälja fler onödiga prylar i plast. Några takes på detta:
Genom att låta kreddiga, smarta och kulturiga Greta Gerwig och hennes partner Noah Baumbach skriva manus plus Margot Robbie producerar så lurades iallafall jag till att då måste filmen vara smart, medveten och edgy. Plus att man lite lagom slår in öppna dörrar när man har en sägning (om Mattels grundare) som ”I’m just a five foot grandma with tax evasion issues.” Mattel skämtar lite med sig själva men aldrig där de riktigt skaver, gör ont eller betyder något men vi luras till lite självdistans och medvetenhet. Woke-washing?
Denna text lyfter mer om vems frigörelsekamp står filmen för egentligen?
Priyamvada Gopal för AlJazeera Tänker man tex på:"But will our imaginations encompass liberation for Sweatshop Barbie and the women labouring to make President Barbie’s clothes – and indeed, the dolls themselves – in Asian and Latin American factories?"
Barbieland som matriarkat - Ett matriarkat är väl ändå inte ett omvänt patriarkat utan ser antagligen helt annorlunda ut, med helt andra värderingar och styre. Antagligen ett mer hollistisk syn på det mesta. Jag tycker att den här förklaringen var väldigt bra på Instagram av @feministaboulus
Genom Architectual Digest så kan man få sig en house tour och behind the scenes av filmens scenografi . Sådant som jag brukar älska men gjorde mig här mest matt. Det gick ju också rykten om att filmen gjorde slut på en speciell nyans av rosa neonfärg. Som enligt denna artikel går att spåra till att färgbolaget haft problem att skapa färgen pga att Texas fick en extrem köldknäpp under 2021 som alltså gjorde att petrokemiska produkter förstördes under tillverkningen.
En docka gjord av plast fick alltså problem med att få fram en rosa kulör pga klimatförändringar som skapats pga att vi använder och bränner olja. Allt hänger alltså ihop! Mind blown!
Det pratas kanske om att Barbiedockan är gjord av plast. Men jag har sökt internet och inte funnit en kritisk artikel om påverkan av alla de 100 samarbeten som gjorts via filmen. Här kan man se en lista. Vi pratar inte bara om onödiga, “korta-trend-cykel-produkter” Utan även att det är tandkräm med blekning eller glam-serum. Det handlar alltså ännu en gång om att vi ska bli en snyggare och bättre version av vad en kvinna förväntas vara! Som jag har väntat!
Och apropå kortlivade trender - är man inte redan nu lite trött på att jag ens skriver om filmen?
Tack för denna vecka! Ta hand om er! Hoppas vi ses ute på en demonstration - det gör susen för humöret!
Puss och kram Isabelle
Ps! ÄR det för sent för mig att bli hjärnkirurg? Se Lennox Hill och Emergency NYC på Netflix. Fantastisk TV! Och nya säsongen av The Morning Show på Apple TV börjar strålande.
Ni kan höra av er genom att svara på detta mejl
Instagram @isabellemcallister eller Linkedin
Jag moderera och föreläser också om omställning och transformation. Här hittar ni olika omdömen och idéer!
Håller med dig om både Barbie och The Morning Show
Tack för kloka reflektioner än en gång! Och älskar dina memes.