#18 Life of a party pooper
#18 Life of a party pooper
"Business as usual fatigue", pyrocene och skogsträdgårdar!
Krasst sett: om man inte agerar på kris, så måste man väl kunna anse att man förnekar den? Antingen så erkänner du forskningen, Parisavtalet och att det finns en klimatkris /kollaps eller så gör du det inte?
Om man erkänner det men inte agerar så är det lite som att kanske inte vara rasist men utföra rasistiska handlingar? Du behöver inte vara klimatförnekare men är en miljöförstörare. På klimatspråk har man börjat snacka om sk. responsförnekelse (Martin Hultmans forskning på LIU) eller lösningsskepticism dvs. folk som inte direkt förnekar klimatkrisen men samtidigt inte gör så mycket för att ändra sig eller ägnar sig åt motsägelsefulla handlingar.
Sen ja, jag fattar att det finns ett glapp mellan vad vi säger och vad vi gör. Att människan inte är så rationell som vi vill tro. Problemet blir ju i att om alla säger ja vi har en kris men inte agerar så betyder det ingenting alls. Vi kan inte äta kakan och ha den kvar.
För några år sedan började Nina Åkestam prata om att feminism är ett verb (i boken Feminsitfällan). Det går inte bara att vara feminist utan man måste göra feminism. Jobba för ett jämställt samhälle. Annars blir det bara snack. Och det är väl samma med klimatfrågan? I en debattartikel i DN, 2018 lyfte hon detta tänk och det går faktiskt att nästan helt rakt upp och ner byta ut jämställdhet och feminism med klimatfrågan. (Även den en jämställdhetsfråga - vi har ju inte bara en kris). För att kort summera:
Vi skiter i orden (feminist, miljöaktivist, osv) - snackar bara vad vi gör för att ställa om.
Vii måste se/erkänna att jämställdhet/miljöfrågan innebär en radikal förändring av samhället.
Samt inte tappa blick på målet - även om vi har olika åsikter - vad hjälper ‘the cause’ framåt? Och hur kan vi samla ihop folk som har kommit olika långt?
Så - Vad gör du aktivt för att sänka dina utsläpp och förändra samhället?
Anledningen till att jag tar upp detta är att jag hela tiden känner att jag fastnar i meta- samtal. Det är som att vi har en klimatkris men ändå inte. Det är jobbigare att jag lyfter detta jobbiga ämne, än krisen i sig. Jag blir en party pooper istället för att få agera i en slags framåtrörelse. Och hur tar vi oss ur den låsningen?
Jag försöker verkligen att detta mejl inte ska bli för deppigt. Jag har inte klimatångest. Planeten gör det den behöver. Jag har business as usual ångest. Eller snarare business as usual fatigue. Och mest frustration över hur najs det skulle kunna vara om vi var fler som agerade på riktigt!
Vill med det än en gång påminna om att det går att ha flera känslor och tankar samtidigt och att vi behöver öva oss i det.
Att vi behöver kunna kritisera och lyfta det som är fel i det nuvarande systemet för att förstå hur vi kan förändra framåt och samtidigt lyfta bra saker som görs. Jag tror också att vi behöver bli bättre på att nyansera vad vi menar. I det polariserade och click-baitande samtiden så bantas mycket ihop. Woke! Hållbarhet! Välfärd! Invandrare! Energi! Men vad menas med allt det där egentligen? Vad menar vi gemensamt med dessa ord och hur tolkar vi dem individuellt?
Plus att det finns väl ingen välfärd på en död planet? Eller ingår inte naturen i välfärden, eller rent vatten och luft? Mat att äta?
Känslohjulet tycker jag är ett bra verktyg, vi skulle behöva samma princip för flera ord. Och sen tänka att #klimatfrågan är the thing to rule them all”
(Skulle också vilja sätta gråta i mitten och sen titta i hjulet vad för känsla som föder tårar, som ju är själen som pruttar.)
En enda “lösning” räcker inte!
Då kommer vi vidare i ännu ett slags hjul där vi behöver se till alla komplexa delar. De planetära gränserna som Rockström och gänget tagit fram via Stockholm Resilience. Något som jag tror de flesta har sätt och som tex. doughnut ekonomin använder tillsammans med sociala boundaries. Anyways.
Det som ofta spär på min frustration är att en del av kakan lyfts som att vi är färdiga där. Som att i politiken tex. i stort sätt bara pratar om energifrågan.
Vid ett nytt projekt- eller produktsläpp eller som tex. på regeringens miljö”möte” så skulle jag en gång för alla vilja se ett inkluderande av flera delar, där man nu tillåter det att vara för linjärt och snävt. En förståelse och insikt om den överhängande större problematiken. Att det finns en positivism men också en slags ödmjukhet inför uppgiften (allt jag hör nu är bara ett slags skyteri och business as usual -BS).
Detta skulle jag vilja att alltid var med eller iallafall nämns - hos företag, vid produktsläpp, möten och annat:
Uppmärksamhet på och erkännandet av, att vi på några få år, som genomsnittlig svensk, bör minska våra utsläpp (inkl konsumtion) med ca 90%. Om de glasögonen finns med så kan vi inte bortse från andra delar av kakan.
Att det krävs en inre omställning som kommer vara superkomplex och jobbig med mycket push back i samhället och stökerier. Jag har fortfarande inte hört om några storsatsande företag som förutom lansering av div. (ofta produkter) pratar om beteendeförändring, att hela personalen tex. får psykologisk hjälp bara för att hantera detta mellanland…
…samt att hela företaget får gedigen utbildning i hela klimat- och miljöfrågan. (Frankrike har numera ett “departement för ekologisk omställning” om inom loppet av några år ska utbilda 5,6 miljoner statligt anställda om biologisk mångfald, klimatkrisen i stort samt resursproblematiken. Vive la France (The Guardian)
Att man tydligt sätter upp mål men också är beredd på att visa och berättar om vad som kan gå fel, vad som är den ev. rebound effekten (wiki) (tex. köper vi en elbil så kör vi kanske mer bil, eller att vi inte får bort bilar från vägen som vi också behöver, eller att om vi blir mer effektiva så får vi mer över och producerar eller köper mer).
TRANSPAReNS. Att man redovisar och pratar om alla Scope, LCA och/eller berättar om hur man tänker med mätbarhet och varför. (Kommer nya Eu-lagar som kommer att kräva mer) Men det går inte att ta företag på allvar som inte har den kollen. Och som ständigt utvärderar och delar med sig av framgång och bakslag. Risken är att vi löser ett problem men får nya på köpet och då behöver vi vara flexibla. Kanske tom beredda på att släppa den initiala idén.
Samarbete - öppenhet. I den här nya världen så har vi också ett gemensamt mål som vi behöver lösa och då behöver vi göra det ihop. Tjatas om detta men jag ser det ändå för lite, även här behövs det nya hjärnor in i andra slags rum. Nått panelsamtal här och där. Men var är de stora “göra” workshoparna och hjärnkraftsutbytet? Jag älskar tex Houdini som hittar på fleecematerial som inte släpper ut microplaster och väljer att lägga det på open source.
Jag skulle iallafall lita mer på företag och dess ledare som tydligt visar att de förstår den större utmaningen. Men också tex. från näringslivets sida under regeringens klimatmöte förra veckan faktiskt var högljuddare och allvarligare istället för en ton av allt blir bra. (Jag själv är krasst optimistisk, tror att det kan bli helt ok men då måste vi ta det mer på allvar. Nu)
Över till saker jag läst och sett på sistone:
👎🏼 Inte så muntert men krass verklighet:
Vill spänna fast alla som i Clokcwork Orange för att se och lyssna på forskaren Kevin Anderson i hans 16 minuters speach som ni hittar i kort och summerad version i denna twittertråd här samt i sin helhet här. Då förstår man nödläget vi är inne i…
Pyrocene. Knappt har vi hunnit tänka oss vid ordet antropocen - alltså människans tidsålder (där vi tog makten och påverkade planeten och livet här) nu kommer nytt förslag att vi är på väg in i “a new era of fire” via Washington Post. ‘alltså motsatsen till istiden…
Bra sammanfattning till “4 kurvor som oroar och förvånar forskarna just nu” i Aftonbladet.
👍🏼 Muntert - yay: Titta på saker som växer!
Jag fick lite ångest över att jag bara har fina blommor i rabatten istället för att lära mig odla mat på riktigt. Tills dess får jag spana in dessa serier och klipp:
Granngården och har en YT serie där Oscar Zia lär sig odla. Som är lite mysig och har en GenZ twist.
Lär dig fixa en skogsträdgård - se detta på YT. Verkar som det är det man ska satsa på?! Från grsämark till landskap på 2,5 år. Frukt, bär, nötter och örter.
Läs lång artikel om fungi och mannen som lite lyft svamparna ur de fördolda- Martin Sheldrake. Gåvoartikel från NYT
🩲👕👖Dumpa kläder på Stefan Perssons bakgård och andra mode-vidunder.
Ingen har väl undgått Aftonbladets suveräna granskning av H&M, deras insamling av kläder och hur mycket som dumpas i fattiga länder i andra delar av världen. H&Ms Vd gav en oerhört pinsam intervju i TV4s nyhetsmorgon som blev brett kritiserad. Jag fick en massa dm på instagram om att “undra hur kul Stefan Persson skulle tycka att det var att få gamla H&M kläder på sin bakgård” och Greenwashing i Sverige Yrsa skrev en bra debattartikel om detta i Expressen (kläder ska inte dumpas någonstans såklart men då kanske problemet skulle tas på mer på allvar?). Intressant här är ju hur lite Stefan Persson med familj och pengarna faktiskt granskas. När får vi se ett större scoop om det?
Atmos har en dagbok om “en dag i en fast fashion arbetares liv” . Vi pratar om någon som tackar ja till ett kontorsjobb i Malaysia men när hen väl kommer dit så blir passet beslagtaget, hen har skulder samt får bo på madrass i litet rum med 30 andra människor. Happy shopping 💔
Patagonia blir nu anklagad för att även dem tillverkar kläder i samma fabriker *(apparel resources) som fast fashion bolagen… Ang Patagonia har jag inte heller hört att någon nämt mängd. Går det inte att köpa Patagonia på lite för många ställen för vad bör vara bra?
Shein tar med influencers på stagende influencer tours (the cut).
First class till Kina, fabriksbesök och gåvor. “Shein är inte som jag har trott” Allt behind the scenes ser modernt, välskött och coolt ut. Nordkorea kör väl också med sådana besök? (Diet Prada på Instagram hade också en bra genomgång med “bevis” för att det är stageat.Hissbolaget Kohnes vinst går till kapitalistkritisk konst -(SVD)! Mer sådant! (bla. bilden ovan.)
📚 Livsbalansen: doom på dagen, romantik på kvällen…
Jag kan inte längre för svåra vanliga böcker. Svåra som i hemska livsöden. Verkligheten kommer för nära. Jag läser om klimatet och tillståndet i världen på dagarna och sen vältrar mig i romantik och chiclit på kvällarna. Senaste böckerna jag läst. De två understa är smarta med substans. De övre lite mer klassisk chiclit. Love is Blind samt Indian- och Jewish matchmaking på Netflix slinker också lättsamt ner.
… och sen ett dopp på det!
Ses snart igen!
Hojta om ni tycker jag borde skriva om något speciellt nu under sommaren?
p&k
Isabelle
- Programmet för klimatkonferensen Greentopia på Way Out West är nu ute - ses vi där?